Columbus

LÖSENORD NU VA. Gud. Det känns konstigt att bara ha en liten läsare, bara Lisa som läser. Men det är bäst så här. Jag kommer vara ärligare, sluta koda allting jag säger, och skriva mer saker. Idag hm, har jag dock inte gjort någonting storslaget. Jag och Lisa var på stan, jag köpte 3mm töjning och en FINFINFINFIN tröja. Jag och Lisa köpte likadana, hihihi. Blåa, med svarta ränder. Och så målade vi våra naglar röda. Och så kom Nellie, och vi tog kort, lekte den roliga leken där man ritar ett huvud på en tredjedel på pappret och sedan viker man bort den och ger den till ens kompis som ska rita typ magen och sådant, och sedan viker man och så får den sista rita benen och så viker man och så visar man dom. ÅHÅ, SÅ ROLIGA DOM BLEV. HAHAHAH. Sedan töjde jag örat, som nu förövrigt värker sönder. Snart ska jag traska över till mamma och äta middag där. Jag och min syster bråkade sönder när jag stod i duschen och töjde örat och så bad jag henne att gå och så gick hon. Vi bråkar aldrig, bara kanske tre gånger per år. Ungefär. Men då är det ändå stora bråk. fan. Och nu sitter jag och lyssnar på Swey - The Kooks och nästan avlider över hur vacker den är. Gud.

sammanfattning av kvällen:
Lisa var allmänt bäst, rolig och finfin. Hanno och Ludwig kastade snöbollar på oss. Jag mulade Hanno och Lisa. Hanno och Ludwig bangade för Ameli och Ericka och (fula) Vita. BK och Mamma mia. En hel del vacker musik. Djupt snack med Filippa. Gäsp. Men in black 2. Oskar kommer hata mig. "han" är vackrare än någonsin. Ipoden är en av mina bästa vänner nu. Gäsp. Nu sa Oskar någonting, skuldkänslor. Gäsp. Gäsp. Oskar är inte arg på mig.
Imorgon:
Jag ska töja 2mm, eller ja, köpa töjningen. Sova länge. Läsa böcker. Min syster kommer, så det blir att umgås med henne. Fotografera (hoppas!). Ingenting mer är planerat. Gäsp.

TJALLA SNICKEBRALLA. Gud. Min blogg har blivit otydlig. Just för att jag råkat gett ut den till några som inte borde ha den, och jag vet att dom läser den, så jag måste koda precis allting. Jag vet inte, kanske jag skaffar en ny blogg och ger inte ut den till någon, förutom Lisa. Som det var innan. Vi får se. Jag har blivit beroende av The Kooks, dom går inte att undvika. Varje dag börjar jag lyssna på en ny låt av dom, och faller för den och tänker "gud, kooks har gjort det igen!". Jag vill ha en tröja med dom, men ingenstans verkar dom sälja. Inte med kent eller broder daniel, heller. MILDA MAKARONER. Jag menar, hur kan man inte älska ett sådant vackert band? Med rösten, texterna och så den underbart vackra musiken. LEGENDER. Och nej, fortfarande inget svar ifrån "han". I'm psyko, I'm psyko, help me, help me. ÖH. Jag har ingenting att berätta, förutom att jag snart ska få fin besök: Lisa, Hanno och Ludwig. Jag vet inte vad vi ska göra, men hm, det löser sig väll. Nu måste jag gå och plocka undan och ringa pappa och be honom att inte komma och springa runt, fnittra och kanske göra andra roliga saker.
HA'RE KANIN!

tre och en halvtimme senare, och fortfarande håller daft punk mig vid liv. jag lovar att jag har viskat alla lögner i alla böcker till mig själv - jag klarar det här. Men jag tror inte att jag gör det längre. jag vill skrika ut vad som är fel, men jag är tyst. jag behöver ingen som hjälper mig, jag klarar mig själv. Jag är hundra år äldre än dig, och ändå är det du som hjälper mig. Jag har sett tusentals mer blodbad än du, och ändå predikar du om döden. jag är artig, nickar och ser intresserad ut. men jag vet mer än vad du tror. hur tror du att jag fick min knivskräck? jag vet hur smaken av att tappa livslusten smakar, hur bitter smak den har, och jag vet hur det känns när man bara vill somna in. men jag klarade det, jag överlevde fältet. jag är den som överlevde kriget. om jag klarar det, klarar du det. jag är medveten om omvärlden, men den har ingen betydelse. ingen som helst betydelse. jag kan rädda dig, ifrån allting, men jag måste ha dig på min sida. du står mittemot oss, precis på gränsen och ber mig om hjälp. hur ska jag hjälpa dig, när du inte ens verkar vilja ha min hjälp? dina ord har ingen skräck i sig, dom bara är. jag vill hjälpa dig, jag vill älska dig oändligt, men det tar stopp. du står i vägen.
"dom jävlarna tog oss, en efter en.
dom ljög och bedrog oss, med sanningen."

jag får inte gråta. jag får inte gråta.
jag får inte gråta. jag får inte gråta.
hellre spränger jag mina hörlurar
med korta, enkla meningar:
"television, rules the nation."
"television, rules the nation."
"television, rules the nation."
"television, rules the nation."

fanskap:
jag orkar inte folk som inte svarar. jag mår illa och vill helst bara sova. jag önskar så mycket att "han" kan svara. svara. svara. jag kan bara lyssna på en jävla låt som får mig att vilja minnas saker jag inte vill minnas. jag känner mig tom. jag kan inte längre fotografera. jag kan inte längre må bra, jag mår så bra att jag saknar att må dåligt. jag kan inte (och orkar inte) lära mig F#M på gitarr. Inte Fm heller, för den delen. Jag tog bort min fina design av ren ilska och nu saknar jag den. Jag vill börja med en ny design, men orken är inte här. Jag har inte längre lust att åka och träffa "den", för "den" har svikit mig. jag bråkar alldeles för mycket med folk jag älskar. jag blir alldeles för lätt arg, sur och trött. jag orkar ingenting, speciellt inte göra stor bokstav. fan.

TJALLA SNICKEBRALLA. Jag vet inte hur jag kom på det där "TJALLA" men det låter häftstift. typ. Jag har fördrivit dagen idag med att vara med Lisa, inte hälsat / pratat med vita (JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV!), varit med på gymnastiken (JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV x2) klippt luggen och lyssnat på en hel del bra musik. Dagen har alltså varit en av dom bättre dagarna, faktiskt. OCH JA, JAG HAR FOTOGRAFERAT EN HEL DEL OCKSÅS. Men öh, inga av bilderna blev särskilt märkvärda. Jag har tappat min gnista. Kanske just för att det är snöstorm ute, förjävligt kallt och för att mitt öra är jobbigt mot mig och låter mig inte pilla för då blir det rött, gör ont och jag blir arg. Seriöst: töj aldrig öronen. Bara idioter gör det: jag. och typ emosar som gillar smärta. ÖH. Jag råkade klippa luggen lite för långt, så nu ser jag ut som en pojke med min fina målbrottsröst. Jag kanske ska börja ha KEEEEEPA och häng och stora tröjor och hänga med killarna i klassen mer. HM. NEJ TACK. Dessutom trivs jag mycket bra att vara med Lisa och Nellieboy och Ameli och Brother, dom är liksom roligare och fnittrar finare. Sedan är det ju inte ett minus att dom är så söta och pålitliga ocksås. VAD KAN JAG SÄGA, DOM ÄR HELT ENKELT BÄST???? Och ja, jag har gått och förälskat mig i alla små söta EC-pojkar. Speciellt en: Hideous. AHAHHA. åh. Inte förälskad, kär, utan mer förälskad i att han är söt! FÖRSTÅR NI SKILLNADEN? HM. Jag har övat lite första världenskriget och jag kirrade det helt och pappa sa att jag bara behövde läsa igenom frågorna när jag sedan skulle sova. KIRRKIRRKIRR! Vi har även valt våran första låt med vårat band (OMG! YOU KILLED KENNY!): Up the bracket - The libertines. FIN LÅT. AJA. Jag har ingeting mer att skriva, och det börjar spåra ut lite nu. HARE, KANIN!

TJALLA. Jag tyckte att det här var värt en stor uppdate. JAG-HAR-SLUTAT-TRÖTTNA-PÅ-HÅKAN. Jag har haft min hemska period där jag inte kunde stå ut med Håkan, hans låtar var för.. uttjatade. Men nu sitter jag och lyssnar på Uppsnärjd i det blå och allt känns som vanligt. Alla texter skriker samma saker till mig och jag mimar till, för jag kan alla. Jag har en obeskrivlig kärlek för dom, helt för stort för att förklara. Jag är inte Columbus utan Håkan, helt enkelt. Och jag blir nästan rörd till tårar när han sjunger nu, för det känns för fantastiskt. Om jag kunde, skulle jag springa ut med ipoden och skrika ut varenda litet ord ifrån alla hans låtar för att alla ska förstå: Han är kungen, legenden. Helt enkelt, den bästa.

TJALLA. Mitt öra dunkar, är allmänt dött och jag har lite fantasi och jag tänker utyttja det. Det hade kommit var och grejer så jag tvättade det, och nu gör det ännu ondare. DÖ UT ONDHET. Jag har gjort allt i min kraft att fördriva tiden. Jag har gjort en läxa, lyssnat på musik och samtalat med pappa om oviktiga saker, men det har bara gått en timme. Och nu ska jag gå ut och köpa mat och fördriva tiden med att äta mat, kika på tv och känna hur jävligt mitt öra värker. Mitt liv har aldrig varit bättre.

TJALLA. Idag var ingen viktig dag, bara en måndag som liksom bara försvinner ur mitt minne, förutom en liten sak som säkert kommer fastna. JAG-HAR-TÖJT-ÖRAT. Jag sa till Brother att jag ville det idag och så åkte vi och köpte en blå 1mm stav. En ful inpulsgrej som min mamma kommer hata, och tycka är fult. Jag kan bara se framför mig hennes sura min, hennes ord som "Columbus, varför gör du sådana dumma saker ibland? Varför gjorde du det?" och jag kommer inte svara, bara höja volymen och låta min syster byta samtalsämne till hennes jobb. Precis som alltid. Jag skaffade typ twitter igår, och jag måste säga: ni gör för stor grej av det. Det är så extremt tråkigt att bara skriva vad man gör och sedan läsa vad alla andra gör? DET ÄR GANSKA SÅ DÄRFÖR FACEBOOK FINNS FAST DET ÄR TUSENTALS GÅNGER BÄTTRE. Tack. Och jag hade på mig mina converse i skolan idag och nu har x antar folk ritat på dom, så dom är fina och ser lite emo ut, MEN JAG GILLAR DOM. Och jag lovar, jag ska börja ta mer egopics, som om jag inte har nog av dom. Men hm. Det här året ska jag dokumentera bättre, så jag kan titta tillbaka sedan. Jag vet inte vad jag mer ska skriva. ÖH.
HAJDO.

Fan. Allting känns så tomt nu, utan Vivana. Hon har lämnat spår efter sig, i form av små färgglada lappar på skärmen. Jag tryckte ner en lapp till henne, ett vitt A4 papper med låttexter och hjärtan, i hennes väska. Jag antar att hon hittade den. Den här känslan kommer varje gång, en slags tomhet men ändå känner jag mig fylld. Fylld av Viviana. Och så saknar jag Lisa lite, eller ganska så mycket faktiskt. Jag har blivit så van att träffa henne ungefär varje dag att varje dag utan henne blir förfärlig. Och snart åker hon ju, bort från mig. Någon annanstans. Och varje gång hon åker försvinner solskenet, det regnar och snöar och blir tråkigt helt enkelt. Lite magiskt, kanske. Det positiva är att jag kommer få träffa henne imorgon, och spendera ännu en fantastisk dag med henne. Min andra halva. Jag har en hel del fina bilder ifrån helgen jag ska redigera men just nu nöjer jag mig med att lyssna på kent, gråta min själ torr och umgås med min vackra storasyster.
HAJDO!

så oldie, men jag tyckte bilden var för söt. GULLE. Lisa skulle då härma mig, eftersom jag ungefär 90% gör så på varje bild (sorgligt nog: fortfarande). Och sedan redigerade jag den, ungefär runt den dagen bilden blev tagen, och det stämmer fortfarande texten. "Vad vore jag utan dina andetag?" Svar: Ingenting. Nothing. Zero. Så tvivla aldrig att jag inte behöver dig, för jag behöver dig mer än vad du behöver mig. Det är jag säker på, helt enkelt.

DARNIIIIT. Jag har ingenting att skriva. Jag har verkligen försökt. Jag har skrivit om min kärlek till Broder daniel, skrivit några gulliga rader om Lisa, men ingenting. Och så kommer jag ihåg någonting min musiklärarinna sa till mig idag. Eller ja, vi i klassen. "Det är lättare att spela upp någonting någon annan har gjort, för då har man någon att skylla på. Men när man spelar upp det man själv har skrivit, skapat, så kan man bara stå där och säga: Jaha." Och gud så rätt hon har. Jag kan skriva varje låttext jag kan, varje låttext jag älskar, och inte behöva stå för det ifall det blir fel. Men det jag själv skriver, måste jag stå upp för. Kanske är det därför jag ungefär skriver 50% av allt jag känner i bloggen, för det känns för.. personligt. NEJ. OKEJ. Imorgon kommer Celsius och stannar hela helgen. GISSA_VEM_SOM_ÄR_GLAD? Jag lovar, jag ska fördriva tiden så gott jag kan. Stockholm är tråkigt. Jag kan visa henne runt hela Stockholm, men jag kan aldrig visa vad jag kände just där, även fast jag vet exakt. Jag skulle kunna visa henne mina promenader vid sjukhuset och alla saker jag älskar att ta kort på, men jag kan aldrig visa mina tankar jag hade där. Vilket jag så gärna skulle vilja. Kanske om jag någon dag blir storslagen, och folk vill veta, kanske dom sätter upp små lappar om det. Eller har någon tråkig kille som hatar sitt liv som går runt och visar alla ställen jag brukade älska. Då skulle jag vilja att Lisa tog över ungefär vid hälften och visade alla roliga saker vi gjorde där, för det är legendariskt. Hon är min idol, legenden jag ser upp till. Lyckofrö. Men då skulle Lisa säkert redan ha ett så fint jobb, eller vara långt bort ifrån mig. Och jag skulle skriva vid min fönster och titta ner på när folk fotograferade bron jag alltid går på, som leder över till det lilla paradiset och se allmänt lyckliga ut. Och jag skulle skriva om saknaden jag känner just nu, saknaden jag inte riktigt kan sätta fingret på. Precis som jag kan se Håkan sitta där, vid hans lilla fönster, och titta ut. Ut på alla människor och skriva. Kanske ser jag upp till människorna jag ser upp till, för att dom sticker ut utan att behöva göra någonting, medans andra sticker ut så mycket att dom blir precis som alla andra. Jag har nästan glömt bort känslan jag får när jag lyssnar på Håkan, den magiska känslan. Inte bara för att han är otrolig och hyper och allt sådant, han klarar av att skriva vackra låtar och få en att rysa, om och om igen. Inte många klarar det, men han gör det. Bara världens bästa.

TJALLA. Jag sov cirka fyra timmar i natt, och ändå lyckades jag klara skoldagen. Den gick faktiskt till&med snabbare än vad den brukar och nu sitter jag med två halvt gjorda läxor som ska vara inlämnade om en vecka. Jag känner mig duktig. På gymnastiken, där vi spelade VÅLLIBOLL, fick vi en stor gul boll som jag och Lisa passade runt och Vita, Ericka och Ameli lekte tre. Sedan störde Vita och jag blev arg och BAD henne att flytta på henne, och hon svarade bitchigt: Men dah, ni står där vi spelar. Jag gav henne arga blickar och kastade bollen mot henne, men Lisa lyckades fånga den innan den träffade henne. HM. Sedan parade jag, Lisa och Maria ihop varandra och började spela mot Nike, Emma, Daniel och Philip, som var allmänt tråkiga och inte kunde spela. Och Maria hade skadat handen. Sedan utmanade jag Ericka, Ameli och Vita på en match mot oss och vi vann i början tills Vita började säga att dom hade mer poäng än dom hade och sa att vi var dåliga. Sedan gick hon iväg på toa och då slutade vi köra på poäng och istället fnittrade åt Amelis snea bollar. Sedan kom Vita tillbaka, och gick över på vårat lag och sa: Ni behöver min hjälp och jag blev sur och mumlade elaka saker om henne i Lisas öra. DRA ÅT SKOGEN. FULA, ELAKA, DUMMA VITA. Sedan åkte vi in till stan, gick direkt till H&M och skuttade runt och tog galna plagg och satte på oss dom i provrummet. HAHAHA. Och som vi alltid gör - lägger undan dom och sedan aldrig går tillbaka. Även fast jag så gärna skulle vilja ha det jag la undan. HAHAHA. Sedan gick vi till BK, hälsade på Axel och Brother som satt där och sedan åt vi, skrattade och gick därifrån. Sedan åkte vi hem, och nu sitter jag här, med två halvgjorda läxor som jag inte ens ska ha gjort klart. Jag känner mig som en helt ny människa. YEAH. Vad mer? HM. Ingenting, tror jag.
HAJDO'RÅ.

TJALLA. Idag var en micket bra dag. Jag vaknade med nackspärren, som faktiskt har släppt, och så steg jag upp och gjorde det jag alltid gör på morgonen. Men istället för min ständiga fil-och-flingor så fick jag popcorn som min syster hade köpt. Sedan gick jag ner till 3an, mötte Gustel och så åkte vi till Lisa. Sedan gick vi till weekday, köpte ett par jeans till mig och satte oss på donken och där tog jag min andra värktablett för dagen. Sista ska jag ta när jag ska sussa. I alla fall. Sedan kom Hanno och vi gick runt, skrattade och så gick vi och hade parfymkrig. Jag och Lisa, med herrparfymerna. Och så fick vi arga blickar ifrån tjejen som jobbade där och vi kramades så att hon skulle titta bort, vilken hon även gjorde. Sedan skulle Lisa gå så jag, Gustel och Hanno gick runt, dom drog in mig i x antal herraffärer och så frågade dom vad som var fint och Gustel retade mig för att jag jämt fnittrar. - TACK. Sedan gick vi till 7-eleven och drack varm choklad och så gick vi iväg. När vi hade gått en bit och började prata om vad vi skulle göra sedan kom jag på att jag hade glömt mina jeans på 7-eleven. Så vi sprang tillbaka, hämtade dom och sedan gick Hanno och jag och Gustel traskade iväg hem. Vi bor ganska så nära, faktiskt. Så pratade vi om lite allt möjligt, och vi diskuterade vilken klass som var coolast. Gustel tyckte att hans klass var bäst för att Oliver hade slagit ner någon och jag tyckte A var bäst, för ja, vi är det? Jag tror jag vann. HAHAHAH. Sedan korsades våra vägar, och jag traskade hem. När jag kom hem lagade jag pasta och öh, åt. Och så fixade jag klart designen. Jag gillar den, faktiskt. Men jag ska nog lägga till lite mer saker i menyn och leta runt efter coola grejer att göra. HM. Vi får se. Imorgon är det skola, öh, och gymnastik. Fast jag har börjat gilla det, vi gör liksom nästan ingenting. Bara lagspel, och sådant, som faktiskt är ganska så gulligt. Men när det blir jobbiga saker som att slåss, brottas, när man gör saker själv så att folk kan stirra på en och skrika: SNABBARE, DU SUGER. Då är det inte roligt längre. ÖH. Nu ska jag leta runt, sjunga, lyssna på musik och fotografera lite till.
HAJDO!

Tjalla. Ja, okej, det har blivit mycket "Columbus" idag för er som läser. Det där med min syster, har jag inte berättat för någon. Kanske borde jag ha berättat för Lisa, då hon ocksås har en tvilling, men det har liksom aldrig kommit upp. Helt enkelt. Och jag var snäll idag och gjorde om Lisas blogg. Hon blev glad, så det var värd all tid jag la på den. Jag funderar på att starta en blogg ingen känner till, som jag sedan bara ger ut då och då. Jag har lättare att skriva då, skriva det jag verkligen känner. Jag kanske har svårigheter att öppna mig för folk, kanske är jag bara sådan som hatar när folk läser det jag skriver som är personligt. Jag är lite rädd för att såra någon, och lite rädd för att få folk att tro saker om mig. Jag strävar efter perfektion, varje gång. Det är nästan sjukt hur mycket jag faktiskt raderar i den här bloggen. Saker jag helt enkelt inte klarar av att stå upp för. För om någon skulle börja fråga frågor, "varför skriver du så?" blir jag helt blyg och vågar inte svara. Just därför skriver jag inte allt jag vill. Jag har för stora känslor i mig. Jag skulle vilja skrika saker, så högt att det gör ont i öronen. Jag skulle vilja hoppa ut ifrån fönstret, bara för att se vad som skulle hända. Men jag kommer aldrig göra det, hur mycket jag än vill. Så istället håller jag mig vid skriva dumma saker folk ändå bara skummar igenom. Ovärt. Jag har laddat min kamera, så den följer med till stan imorgon där jag ska träffa Lisa, Gustel, Hanno(?) och kanske fler. HM. ROLIGT. Och jag lovar att hålla den vid liv. Jag lovar att lägga upp fler bilder, lägga till lite detaljer på designen och vara aktiv och inte glömma skriva allt för ofta. Tre löften. Hoppas bara att jag håller dom.

"Du skulle ha varit sexton år och nio dagar nu, min syster. Min alldeles egna lillasyster. Jag tänker på dig ofta, du är en så stor del av mig. Även fast du och jag aldrig fick möta den nya världen tillsammans, som det var planerat. Jag kommer ihåg hur jag alltid frågade när jag var liten när du skulle komma och mamma och pappa sa bara att du hade rest bort ett tag, att du snart skulle komma tillbaka. Men du kom aldrig. När jag var nio fick jag reda på att du hade dött i mammas mage. Någonting hade gått fel, väldigt fel, och jag döpte vartenda mjukisdjur till ditt namn. Viola. Kanske hade du blivit som mig, kanske hade du växt upp och förälskat dig i samma musik som jag. Kanske hade vi delat rum, legat och fnissat nätterna långa. Kanske hade du födds med samma hårfärg, ögonfärg och skräck för knivar. Kanske hade du senare färgat håret, gjort onödiga saker och levt livet. Och även fast du aldrig fick leva, så kämpar jag för att överträffa dig. Och ibland, när allting går fel, så brukar jag tänka att du säkert hade levt det här livet bättre än jag. Kanske om det hade varit du att du hade stått ut med allting och höjt dina betyg, fått en bättre framtid och brytt dig om saker som faktiskt betyder någonting. Och när allting känns svårt brukar jag tänka på dig, tänka att jag lever för dig. Alla andra i min familj har glömt bort dig, men för mig kommer du alltid vara en andra halva. Jag förlorade dig bara för att min mamma var en idiot. Och nu kan jag heller aldrig riktigt bli hel. Du är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar, och ibland drömmer jag om dig. Hur två exakta kopior står någonstans på en bild, hand i hand, med samma korta hår och röda små klänningar, riktade mot havet. Och hur kan jag sakna någon jag aldrig ens fått träffa, någon jag inte ens minns? Hur kan jag sakna minnen vi aldrig bildat, och saker som aldrig hänt? Du dog, jag överlevde knappt. Jag skulle nästan vilja fråga min mamma om det var värt det. Om dom där cigaretterna var värda det, och om alla sakerna hon gjorde fel, om dom var värda det? Var ditt liv så ovärdefullt för henne, att hon lät sig själv förlora dig? Du borde överlevt, hållit mig sällskap i denna ibland så obeskrivliga värld. Jag skulle ha lärt dig se saker jag såg, berätta saker du sedan aldrig skulle berätta för någon. Och du skulle förstå mig. Jag skulle helt enkelt lära dig allt jag kunde, och du skulle lära mig det du kunde. Jag önskar så hårt att du kunde komma tillbaka. Komma hit och säga att allting kommer att bli bra. Men vi ses snart igen, någonstans. Bortom alla ord och allt sådant."
- Vila i frid Viola Filippa Jenelius, min änglasyster. Jag älskar dig i oändligheter. Även om du aldrig existerade, så finns du i mig. Jag lever för dig nu, världens bästa lillasyster.

TJALLA. Jag ska fatta mig kort: jag är sjuk. Jag orkar ingenting + att jag har nackspärr. ÖH. Och igår hade jag ju planerat att göra om designen, men det hann jag inte. Och idag orkar jag inte. ÖH-ÖH-ÖH. Det enda jag har orkat är att ha ätit ett helt paket piggelin och stirrat på tvn i flera timmar i sträck. Jag orkar verkligen ingenting annat. Min nacke tar död på mig och jag ser ut som ett tard med hela mitt huvud vridet till vänster, för om jag inte har så känns det som att någon kör in tusentals små knivar i min nacke. SÅ ONT. Jag ska hålla små osynliga tummar för att jag mår bättre imorgon och hinner åka in och köpa jeans. Och fixa bloggen, självfallet. hm. det var nog ingenting mer, och nu är reklamen slut på The X-effect, som btw. har varit mitt tidsfördriv idag (alltså det med "stirrat på tv"). HA'RE.

TJALLA. Idag har varit en bra dag, mycket mycket mycket bra. Kortfattat har jag: klarar ännu en skoldag, kirrat (förhoppningsvis) högt betyg på NO-grejen. Klarat av två timmar NO. Ramlat och skadat mitt knä ännu mera. Köpt årets första piggelin paket. Kikat på tv med Lisa och Gustel och åkt pulka. För mig var dagen näst intill perfekt, som den borde vara. Dessutom, när jag och Lisa satt och väntade på hennes buss, halvt lovade jag Lisa att fotografera mer. Och visst borde jag det, men jag orkar inte. Men för Lisas skull ska jag orka. Jag funderar på ladda kameran nu och sedan sa med den till skolan för att fotografera all frost på träden och allt som växer. DET ÄR FÖR VACKERT. Det är fresten ungefär 140 dagar tills jag går ut grundskolan, Rödaberg, och får lämna alla mina vackra klasskompisar. Jag kan lova er: jag kommer gråta floder. Gud, jag vill inte tänka på det. Utan Lisa kommer allting bli så himla.. konstigt. Inte gå ut och gå på först rasten bara för att ha någonting att göra, åka pulka på håltimmarna och traska från och till skolan tillsammans. Jag vill liksom att det ska bli sommar, och att sommaren ska bli oändlig. En oändlig sommar, som sexton år. Jag vill göra enkla saker som att gå barfota utan att dö, dricka slushie tills man får BRÄJNFRIIIIIS och sitta i parker långt in på natten och bara prata. Eller röka vattenpipa och pröva att göra rökringar. Eller kanske bara sitta vid datorn en hel natt, sakna folk och älska folk bara för att. Det går bara helt enkelt inte på vintern, för då känns allting så himla viktigt. Sista terminen, då måste man höja betyg. På sommaren blir man den man egentligen är. På sommaren känns varje dag så kort, medans vinterns dagar inte kan ta slut. Ändå är vintern den vackraste årstiden, helt klart. Den beskrivt med dom vackraste orden. Kyla, ensamhet, vitt, saknad, väntan och oändlig. Och allt det där med en vacker pianolåt. Medans sommaren är mer.. vanlig. Grön, värme, kärlek och kort. Och allt det där med någon glad låt, någon med ingen som helst speciell text, där betyder bara melodierna. Men glad är jag iallafall att jag får njuta av båda vackra årstiderna, och dom två jag inte nämnde, och att jag får dela dom med mitt alldeles egna prozac, Lisa. Ni alla borde skaffa er en sådan, för hon är helt jävla great. Och nu, nu ska jag läsa dom små sidorna vi skulle läsa tills imorgon i "Levande historia".
HAJDO!

Out of luck and out of tune,
half a day and night confused.
Love may wash away the blues,
but I still ain't over you.
Damn the day that I forgot,
came so close and almost lost.
It's been one year and fourteen months,
but I still ain't over you.

Back and forth and side to side,
right ain't wrong if wrong ain't right.
Well, I will love you day and night:
'Cause I still ain't over you.

TJALLA SNICKEBRALLA. Jag vet, inget skrivet på typ.. några dagar. Men ja, jag har haft fullt upp. Faktiskt. Jag har levlat i restaurant city och tittat på sex and the city. Det är livet säger jag bara! Jag har liksom ingenting annat att göra. Jag har gjort alla läxor, även fast det är en vecka kvar på dom. Jag har duschat tre dagar i rad, bara för att ha någonting att göra. Och för att jag måste fixa håret efteråt = mer tid taget. Jag kanske borde.. ja, skaffa ett liv. Jag har inte heller någon fantasi längre. Jag vill fotografera, men det bara går inte. Jag hittar ingenting att ta kort på, helt enkelt. Så istället sitter jag och skriver meningslösa små korta saker som jag sedan kastar. Och dessutom idag började vi läsa en sådan fin bok i svenskan. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men åh så fin den var. Så fint citat och allt. Ja, mina dagar utan skrivandet har varit underbara. Jag ska ta med mig kalendern till skolan imorgon, så att jag kan skriva in mer grejer. Just nu ligger den bara här brevid mig och vill att jag ska skriva in viktiga saker. Och det finns även hopp för min klass, då Henrik (jaså? typ) gillar Glasvegas. Det är typ konstigt hur folk kan klä sig så olikt mig, men ändå gilla likadan musik. Inte konstigt kanske, bara.. bra. Jag har även klurat ut några av mina favoritlåtar, just nu:
See the sun - The Kooks
Jag har varit i alla städer - Håkan Hellström
Spökstad - Kent
Daddy's gone - Glasvegas(!)
Samma nätter väntar alla - Markus Krunegård.
Och så många, många, många fler. Men det blev dom nu, bara för att.

TJALLA! Nej, jag är inte död. Jag vet att det har blivit en hel del foton och sådant på senaste tiden, men det har liksom känts så. Som att jag lever i fotografierna jag tar. Helgen har varit hur bra som helst, och ord som beskriver den är nog: Lisa, Gustel, pizzeria, Andreas, sms, julklappar, filmer, hemma-hos-gustel, coca cola, sömn, lycka. Det känns inte längre som att jag har någonting mer att skriva. Jag undrar varför. Nellieboy ringde idag, och berättade hur varmt det var där hon nu är (Thailand) och att hon kommer hem nästa måndag, alltsås inte imorgon. Vilket betyder att jag får sitta själv på engelskan, vilket leder till att Anna-Marie ger mig alla frågorna. Jag har haft så mycket tid över idag att jag har hunnit att duscha, gjort klart första läxan och redigerat några bilder. Jag behöver sådana här dagar ocksås, faktiskt. Imorgon måste jag möta vardagen igen, och det känns hemskt att gymnastiken är tillbaka. JAG HATAR DIG, GYMNASTIK. Men vad ska jag göra åt saken? Ingenting. Tre och ett halvt år till, sedan är det slut. SLUT. SLUT. SLUT. Åh, jag hittar alltid någonting att skriva om iallafall. ihihi. Någon gång ska jag förklara min kärlek för musik, men inte idag. Det är för storslaget egentligen, men ni borde få veta det. HM. Nu ska jag torka håret och platta det och allt, så att det inte blir så himla elektriskt imorgon.
HAJDO!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, nog kan man säga det alltid.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kom inte ihåg några av dom. HAHAHA. tur att jag skrev ner alla nya på X antal ställen.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
nja, men nära har det nog varit.

4. Dog någon som stod dig nära?
tyvärr.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige och öh, cypern. HAHAHAH.

6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
ja, öh. Varmare kläder, hår som fixar sig självt och lite mer längd skulle inte vara oönskat.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
17 Januari - träffade Celsius för första gången(!)
5 Mars - Jag och fanny förlovade oss(!)
5 Juni - Lisa fyllde femton, en allmänt vacker dag.
Och en hel massa mer dagar, som jag inte kommer ihåg exakta datumet på?

8. Vad var din största framgång 2009?
Alla mina höjningar i skolan, ABSOLUT.

9. Största misstaget?
Misslyckade skrivningar, all tid jag spenderade på tråkiga saker (som nu faktiskt ringer HAHAHA), och ja, det var nog allt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
SVINIS, min hemska hosta och öh, ja, vackra förkyldningar<3

11. Bästa köpet?
Min ipod får det nog bli.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
HAHAHAH.. kläder?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla datumen över, och Lisa.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Alla låtar jag lyssnar på nu, men mest kommer det nog bli Johhny cash och alla dåliga låtar.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
I helhet: osäker. I slutet och börjar: ABSOLUT GLADARE.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat och varit mer social.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Spenderat för mycket tid hos datorn.

18. Hur tillbringade du julen?
Hos Moster och öh, med familjen!

19. Blev du kär i år?
Till och från.

20. Favoritprogram på TV?
DH, How I met your mother, Simpsons och ja, nästan alla på MTV.

21. Bästa boken du läste i år?
Bläckhjärta alla nätter jag läste den för Celsius. Och Twiligt får det nog ocksås bli.

22. Största musikaliska upptäckten?
Johnny Cash, Kent, Broder daniel?, The kooks OCH SÅ MÅNGA FLER ATT JAG INTE ORKAR SKRIVA DOM.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag kommer faktiskt inte ihåg, :c, men jag antar.. kläder?

25. Något du önskade dig men inte fick?
HAHAHAHAH.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Åt tårta, åkte pulka och åt. HAHAHAH. Som den här, fast den här var MYCKET BÄTTRE.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
högre betyg, mer träning och öh, mer bra musik!

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Columbus.

29. Vad fick dig att må bra?
Utan tvekan: Lisa.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
sugen? Chris drew!

31. Vem saknade du?
Jag saknade nog ingen, förutom gamla tider då och då.

32. De bästa nya människorna du träffade?
Celsius, utan tvekan.

"I know you didn't bring me out here to drown.
So why am I ten feet under, and upside down?
Barely surviving has become my purpose,
'cause I'm so used to living underneath the surface."
- jag lovar att hjärtat slår tusen slag nu,
nu när jag står ensam här. utan dig.

JA, JAG ÄR NU SEXTON. Hur det känns? För jävla awesome. Jag har fått en hel del grattis sms imorse och på facebook och folk har ringt, så nu känns det verkligen som min födelsedag. Det hade snöat när jag gick ut igår, klockan kvart över tolv, för att möta pappa vid stationen. Sedan köpte han en cola till mig som jag sparade idag för jag kan inte sova när jag har fått socker i mig, och så grattade han mig och vi pratade på och det kändes så magiskt att gå igenom den nya snön. Och nu, utanför mitt fönster, snöar det ännu mera. Det kan inte bli bättre än så här på ens födelsedag. NEJ. Och runt ett kommer Lisa, Vita och Ericka med tårta och grejer och sedan ska vi och åka pulka. Som sagt, det kan inte bli bättre. Jo, faktiskt, om Nellieboy var hemma. Och imorgon börjar skolan ocksås, hm. Jag sa det i förra inlägget va? JA, det gjorde jag. ÖH. Jag har ingenting att skriva om längre. Och hm, jag ska börja platta håret och grejer nu. hm. JAJA.
HAJDO!

TJALLA. Jag firade min födelsedag idag med släkten och vi fick en hel massa god mat och så satte vi oss ner och mamma visade gamla bilder ifrån en hel massa utlandsresor jag halvt inte kommer ihåg. Och jag skrattade så att jag grät åt min syster, som på den tiden kunde få in en tia mellan alla hennes tänder. FÖRSTÅR NI? HAHAHAHHA. Sedan blev det paketsutdelning och jag fick presentkort, 1 tusen kronor, två kamera stativ (ja, det blev ett "wtf" moment!), en eltandborste, ett nattlinne och ett par strumpor som är VARMA och som får mig att se ut som elf. HAHAHHA. Men jag är lycklig, och rikare. Jag ska spara mina pengar tills jag vet vad jag ska spendera dom på. Det känns dåligt att handla någonting för dom och så senare behöver jag dom verkligen. Ja, och jag ska försöka spendera presentkorten på ungefär femhundra kronor snart. Innan skolan börjar. Det känns redan som att min födelsedag är slut, men icke. Den har inte ens börjat. Imorgon hade jag tänkt gå upp tidigt och ta lite kort, när det är rätt ljus. Jag har fått två mini stativ, så att egentligen duger dom inte riktigt till att ha utomhus, men tydligen kunde man sätta upp ett av dom i träd och annat, så jag vill pröva det. Varken pappa eller min syster är hemma, så jag slipper deras eviga tjat om allt jag behöver göra. Vi börjar skolan om två dagar, och jag behöver verkligen vila. Jag behöver försöka komma tillbaka till att gå i skolan. Bara tre och ett halvt år till, sedan får jag ta ledigt ett år, ta reda på vad jag verkligen vill bli, jobba på något hemskt jobb jag sedan säkert kommer hata och träffa en hel del awesome människor. Jag håller i alla fall tummarna för att det ska hända. I alla fall, sedan fick vi TOTA, och jag blåste ut alla sexton ljusen och önskade hårt. Dagen har varit helt okej. Men jag får nästan panik att jag börjar skolan snart igen, usch. Tack gode gud att vi börjar på fredag så att jag hinner kolla igenom vad läxan i NO var, och så jag får en håltimme med kära Lisa innan allting börjar igen. JAG VILL INTE BÖRJA, SNÄLLA, SKONA MIG. Ändå är det bara ett litet halvår, sedan kommer jag aldrig mer (förhoppningsvis) bemöta bengt, Arii eller någon av dom andra lärarna som verkar hata mig. DAH. Okej, inget deppning mer, jag kommer klara mig. Varesig jag vill eller inte. Jag kommer klara det, jag måste klara det.

TJALLA. Även fast mitt huvud säkert kommer sprängas nu känns allting mycket bättre. Jag har börjat radera bilder, playlists, minnen av Ludvig som han ju heter. Varför ska jag dölja honom längre, när han inte ens finns? Ludvig. Det vackraste namnet som finns. åh. det gör ont att läsa hans namn, men så är det. Det är som att göra slut, fast värre än någonsin. Jag har aldrig känt så här starkt förut. Jag ska försöka bryta mina vanor, lyssna på mer musik som är mer Columbus. Som nordpolen, parken, ja, allt! Jag ska uppleva mera, vara en större Columbus, men mitt största mål är i alla fall att komma över Ludvig. Tror ni att jag lyckas? Jag vet faktiskt inte. Jag kan bara hoppas, och tro. Och så skulle jag vilja göra om mitt rum, få högre betyg, komma in på den skolan jag vill, och köpa en hel del mer kläder. Ge upp vänner som bara påminner mig om Ludvig, och ingenting annat, och istället bygga nya vackra band med andra, och hålla mina redan så vackra band vid liv. Jag ska leva upp till mitt rykte, gå min egna väg och leva det livet jag vill. Vilket betyder: slå till vita om hon är en bitch mot mig, börja gå i kläder jag själv vill och sluta tänka på om folk stirrar på mig och bygga starkare band med min mamma. Om jag klarar allt det där på det här året, ska jag vara så stolt. Gud. Och så skulle jag vilja spendera hela det här året med min allra bästa vän, som förövrigt är min livskraft och stolthet, Lisa. Det är nästan omöjligt det hon gör, att få mig att vara så lycklig inombords och utanpå. Så obeskrivligt. Så henne ska jag gå hand i hand med, och låta resten lösa sig. Ja, det nu som går att lösa. För hm, om två dagar är jag sexton. Jag måste nästan börja ta livet med en nypa salt. JAG TÄNKER ALDRIG VÄXA UPP, NEJ NEJ NEJ. Med min hemska huvudvärk och trötta ögon ska jag lägga mig och läsa några kapitel i GG, som jag förövrigt har börjat hata Nate och förälskat mig i Daniel istället, så otroligt vacker. Otroligt, otroligt vacker.

Bloggen. Idag har varit lite av den värsta dagen på länge. Jag har gråtit som att det inte fanns någon morgondag. Delvis för att jag saknade som inte ens fanns, dels för att han jag skulle varit kär i var död och delvis för att jag har fått min bästis att lida hårt. Och nu gråter jag lite till, bara för att. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, för jag har tänkt för mycket, gråtit för mycket och beskrivit i min hjärna hur det ska bli sedan. Jag vet att Mr. Anonym inte ens fanns, men ändå saknar jag honom så att jag går sönder. Ingen kommer någonsin få älska honom efter mig, och ändå vill jag vara nära honom. Jag känner mig så himla.. ensam? FAN. Förlåt. Jag känner på mig att jag kommer känna mig lika nere ett tag, x antar dagar och sedan kommer det sakta men säkert gå över. Eller ja, jag kan alltid hoppas.
"V säger: jag var tolv. det enda jag minns är att min syster hade väldigt många vänner. som naturligtvis var äldre än hon själv, och jag var rätt ensam på den tiden. så jag fick vara med oftast. jag lärde känna bland annat. linnea, filip och Mr. Anonym. dom tre kände jag bäst. sen kom dagarna där jag bara umgådes med Mr. Anonym ensam. han var, helt underbar. bästa personligheten och han lyssnnade på alla. men han mådde dåligt han med. han led av bulimi faktiskt. och skadade sig själv. det gick perioder och det enda vi gjorde var att skada oss själva. för att sedan prata om den smärta vi skapa. vi redde aldrig ut problemen dock. han var tillsammans med linnea, den månaden han dog. hon var gravid. och dom lovade helt och ärligt att dom skulle sluta med all skit dom höll på med. och det gick faktiskt bra. tills en kväll då Mr. Anonym inte alls mådde bra. allting gick fel helt enkelt. några dagar senare fick jag höra av min syster att han hade tagit en överdos. och dött."
"Du lever vidare i oss, käraste. När dagen gryr går vi upp för dig, som valde att ge upp och vi går och lägger oss för att vi är trötta i själen, för att vi har levt för två. Du gav oss den tunga vikten av att leva för dig, men ändå bär vi den. För att du ska få en chans att se den vackra världen vi ser. För att du ska få en chans att vara odödlig."

TJALLA. Nu har jag knepat ihop designen, och allt är klart. Jag hoppas att ni gillar det lika mycket som jag! Nu känner den äntligen som jag, som min alldeles egna blogg. ÅH. Allting är förövrigt riktigt bra igen mellan pappa och mamma, mig och min syster och mig och pappa. Jag och mamma.. klarar oss. Jag är bara ganska så lycklig att jag slipper träffa henne så ofta, för bådas skull. Men jag försvarar henne ändå, jag försöker göra henne glad. Jag lägger nog till det på min lista av nyårslöften. Det här året ska jag fan bli nöjd över vad jag har klarat av. En så länge är det här mina högsta prioriteringar:
~ Gå ut med BRA betyg - vilken betyg: PLUGG, PLUGG OCH ÄNNU MERA PLUGG.
~ Ta mera kort med kameran och försöka utvecklas mer och mer med den.
~ Träffa mera folk jag vill träffa, åka runt i Sverige och vara allmänt social (OCH FÖRSÖKA BOTA MIN BLYGHET!)
~ Vara trevligare mot mamma. Försöka uppföra mig så att våran familj behåller lugnet. JAG KLARAR INTE AV MER FAJTSZ.
Ja, det var nog alla. Jag ska satsa på år 2010, det här ska bli mitt år. DAH. Jag längtar lite till skolan, att bemöta allt och alla, och att få tillbaka mina vardagar. Det kommer kännas bättre att ha ett fast tidsfördriv, att ha någonting jag måste gå till för att bygga upp min framtid. Jag har redan tänkt på att kanske bli psykolog. Vore inte det hur häftigt som helst? Jag tycker det, i alla fall. Imorgon ska jag träffa Gustel och Lisa, mina favoriter, ja, eller i alla fall Lisa. HAHAHA. Och vi ska åka pulka. HÄRLIGT. Sedan har jag och Brother börjat planera våran kryssning, och det kommer förhoppningsvis bli innan vi börjar skolan. ÅH. MITT LIV ÄR FÖR BRA FÖR ATT VARA SANT JUST NU. Nu ska jag fortsätta rita och titta på Clueless. Sov sött allihoppla!

HEJ, min familj är fan psykiskt sjuk. Dah. Jag skulle skriva mer, men jag blir utkastad. Idag var förövrigt jag första gången skrev jag hatar dig till min pappa och min syster, jag drunkar i skuldkänslor. Screw att vara tonåring och ha för många och stora känslor som jag aldrig kan styra. Screw att jag aldrig riktigt kan eller vågar berätta hur jag egentligen känner för folk, inte ens mina närmaste vänner. Screw att jag måste gå ut nu, i kylan, och hata min pappas flickvän mer än någonsin.

TJALLA. HÖRENI. Mitt nyår var bättre än förra året, så jag är nöjd! Tror ni att min BIG_LOVE kom? Ne. Men det gjorde inte direkt någonting. Jag kom till Brother, vi satt och åt och så började hon och hennes mamma bråka och allt sådant, så hon sprang gråtandes ut genom dörren och jag åt snabbt upp och tackade för allt och sprang efter. Då gick vi runt och hon grät och berättade och så satte vi oss på tunnelbanan för att åka till ingenstans. Ingen kunde göra någonting, bara vara med deras släkt. FY. Så bestämde vi oss för att åka hem till mig och kika på film. Vi såg wallander - innan frosten. :c Sedan halvsprang vi ut och såg på raketer och allt, hihihi. Sedan gick vi in till mig, och började spela The Urbz och pratade. Det var fint. Vi började prata om killar jag skulle passa med och brother spelade in olika saker och vi skrattade så att vi grät. Som: "Tänk dig att du ska se på porrfilm och så när tjejen öppnar upp sig så ser du ett olivträd" eller "tänk dig att du ska doppa en tjej och så känner du att någonting fastnar på din 'grej' och då ser du att det är en apelsin". DO NOT JUDGE. HAHAHAH. Fyra på morgonen är allting roligt. Sedan traskade Brother hem och jag gick och la mig. Jag lovar, jag har aldrig drömt så vackra drömmar förut. Jag drömde om sommaren, och en kille jag och Brother började prata om som hon skulle para ihop mig med. En kille jag tydligen hade tyckt varit snygg, men jag kommer inte ihåg honom. ÖH. Jag har bara svaga bilder ifrån honom. HM. Typiskt mig, att aldrig komma ihåg viktiga saker. SOM DET. I alla fall, idag träffade jag Lisa och Nellieboy, som btw. åker till Thailand imorgon LYLLO, och vi spelade lite urbz och gick ut och åt. FAN VA NI ÄR UNDERBARA. Alla borde ha er, typ. Sedan skype'ade jag med Gustel och Lisa, som jag troligen kommer spendera morgondagen med. ÅH. Jag längtar dödligt mycket.