Columbus

TJALLA. Jag firade min födelsedag idag med släkten och vi fick en hel massa god mat och så satte vi oss ner och mamma visade gamla bilder ifrån en hel massa utlandsresor jag halvt inte kommer ihåg. Och jag skrattade så att jag grät åt min syster, som på den tiden kunde få in en tia mellan alla hennes tänder. FÖRSTÅR NI? HAHAHAHHA. Sedan blev det paketsutdelning och jag fick presentkort, 1 tusen kronor, två kamera stativ (ja, det blev ett "wtf" moment!), en eltandborste, ett nattlinne och ett par strumpor som är VARMA och som får mig att se ut som elf. HAHAHHA. Men jag är lycklig, och rikare. Jag ska spara mina pengar tills jag vet vad jag ska spendera dom på. Det känns dåligt att handla någonting för dom och så senare behöver jag dom verkligen. Ja, och jag ska försöka spendera presentkorten på ungefär femhundra kronor snart. Innan skolan börjar. Det känns redan som att min födelsedag är slut, men icke. Den har inte ens börjat. Imorgon hade jag tänkt gå upp tidigt och ta lite kort, när det är rätt ljus. Jag har fått två mini stativ, så att egentligen duger dom inte riktigt till att ha utomhus, men tydligen kunde man sätta upp ett av dom i träd och annat, så jag vill pröva det. Varken pappa eller min syster är hemma, så jag slipper deras eviga tjat om allt jag behöver göra. Vi börjar skolan om två dagar, och jag behöver verkligen vila. Jag behöver försöka komma tillbaka till att gå i skolan. Bara tre och ett halvt år till, sedan får jag ta ledigt ett år, ta reda på vad jag verkligen vill bli, jobba på något hemskt jobb jag sedan säkert kommer hata och träffa en hel del awesome människor. Jag håller i alla fall tummarna för att det ska hända. I alla fall, sedan fick vi TOTA, och jag blåste ut alla sexton ljusen och önskade hårt. Dagen har varit helt okej. Men jag får nästan panik att jag börjar skolan snart igen, usch. Tack gode gud att vi börjar på fredag så att jag hinner kolla igenom vad läxan i NO var, och så jag får en håltimme med kära Lisa innan allting börjar igen. JAG VILL INTE BÖRJA, SNÄLLA, SKONA MIG. Ändå är det bara ett litet halvår, sedan kommer jag aldrig mer (förhoppningsvis) bemöta bengt, Arii eller någon av dom andra lärarna som verkar hata mig. DAH. Okej, inget deppning mer, jag kommer klara mig. Varesig jag vill eller inte. Jag kommer klara det, jag måste klara det.