Columbus

gårdagens mail till Lisa:
Hej sockergryn!
En massa kärleksfulla hälsningar från en tjej på stark medicinering.

Jag vaknade imorse av att mamma kom in i mitt rum och skyndade mig att klä på mig, sedan gav vi oss av till Mr. Doktor. Där fick vi vänta ungefär en timme innan vi fick det bevisat - Jag har halsfluss. Så jag fick världens äckligaste medicin som jag måste vänta en timme med att äta innan jag ska ta den, sedan måste jag vänta två timmar innan jag får äta igen. Det känns hemskt. Och jag måste göra det tre gånger per dag. Jag har inte gjort någonting mer viktigt idag, utom att bråka lite smått med Nelly för att hon vill spela Monsters med OMG! You killed kenny. FY. Jag ska berätta en liten hemlighet för dig: Jag vill spela gitarr istället för henne. Jag känner mig alldeles för egoistisk när jag säger det, åh. Förlåt.

Jag är så glad över att du och din bror löste det (eller vad ni nu gjorde?), och att du verkar ha det ganska så awesome där borta i värmen. Och snart är det ju lördag, och då är det en(!) vecka kvar. Kan du förstå det? Jag kan äntligen börja tänka "sista måndagen ensam" etc. Det kommer bli så fint när du kommer hem, och jag kan sluta lyssna på (den sämsta låten som någonsin funnits) Down. Du vet vilken.

Och just det, Gustel skrev till mig idag:
"Ericka<3 säger (15:48):
get well :D
vad görs då?
tildetildetilde säger (15:48):
tittar på tv. ((:
Ericka<3 säger (15:49):
jag försöker skriva mail till lisa(;))
haha :b"
Och direkt tänkte jag: HAHAHA, SUCKER. Du har säkert redan fått det och skrattat ditt evil-skratt, men jag kunde faktiskt inte hålla mig. Är det inte för uppenbart? Fast ganska så gulligt, kanske. Men det är liksom Gustel, då blir det aldrig gulligt. (ÄR JAG INTE FÖR ELAK?)

Jag har även försökt att ta mig tid att skriva någonting till Viviana, men jag vet inte vad. Jag vet vad jag ska skriva, men det kommer inte ut i ord. Jag vet inte. Jag är handikappad i fingrarna, varje gång jag ska skriva till henne. Jag hatar att det känns som att jag gör fel vad jag än gör. HM.

Imorgon ska jag sätta på mig smink för första gången på en hel vecka. Kan du förstå det? HAHAHA. Eller ja, nästan. Nelly har ju sin lilla middag och det kommer suga utan dig, men vad ska jag göra? Jag ska försöka slå till Vita i min mind lite extra hårt för din skull, sötnos.

"Jag klarar av att överleva utan dig, men jag är övertygad över att jag långsamt dör ändå"
Jag saknar dig av hela mitt hjärta.
Ps. I love you.

gårdagens brev till Lisa:
Hej sötnos!
Soliga hälsningar från världens tröttaste.

Jag vet, jag "glömde" att skriva igår, men jag har ingen ork. Jag ska dock försöka sammanfatta gårdagen lite snabbt: Jag gick upp, mådde dåligt. Låg och tittade på tv hela dagen tills min syster kom hem och vi tittade på DH, sedan sov vi. Ungefär så. Min syster är världens största asshole när vi sover, ligger på min sida, slår till mig för att jag piper högt när jag sover, och så väckte hon mig sex och frågade vart hennes tröja var. Hon är världens största idiot, ja, efter mig.

Jag mådde betydligt bättre idag, och jag hade tänkt ta mig ut och handla mat på ica idag, med Nozzi. Tydligen har hon och Jasmine bråkat, och jag ska offra mitt osminkade ansikte för kylan. Jag har inte varit ute på tre dagar, men enligt mamma och pappa är det SVIIIIIIIIIIIIIIIIIINKALLT ute. Förstår du hur lycklig du är nu? Jag ska till doktorn imorgon och bli undersökt och allt sådant. Fortfararande har Viviana inte svarat. Jag vill svara, skriva om det, men jag ska jag skriva? Jag kanske inte borde ha skrivit det, jag vet inte. Jag ska byta om nu, försöka ta mig ut, och jag lovar: jag ska sätta på mig TON av kläder.

Edit: Nu har jag varit ute och gått, fått glass med hallon av mamma, varit ute för första gången på tre dagar och pratat med Nozzi. Och såklart: saknat dig.

Jag saknar dig, allra bästa vän.
/ Med all kärlek som finns på våran lilla planet, Columbus.
Ps. I love you.

Andra mailet till Lisa:
"Hej hjärtat!
Kalla hälsningar från en sjuk Columbus.

Kan du förstå att det enda jag tänker på är dig och Viviana? Den här natten var den värsta någonsin. Jag låg vaken och funderade på vad jag skulle göra, hur jag skulle lösa allting. Jag tänkte på att jag kanske skulle skriva brev till Viviana, förklara hur det egentligen ligger till, men jag är för feg. Jag tror nästan att det är bättre så här, att hon slipper mig. Kanske. Jaja.

Jag har i alla fall nu varit hos mamma läkare, och hon säger att jag har halsfluss. Vilken tur jag har, va? Jag har så ont när jag sväljer, och i huvudet att jag tror att jag kommer explodera. Du har det säkert mycket awesome där borta, eller ja, jag hoppas det i alla fall. Och hur gick det med din Broder?

Jag saknar dig, överdrivet mycket.
Din för evigt, Columbus.
Ps. I love you."
(skrivet igår, men som sagt: jag hade extremt hög feber, orkade ingenting. Så: därför blev det idag!)

Mitt första brev till Lisa är nu skickat:
"hej bästis!
Vackra hälsningar från världens idiot.
Första dagen jag skriver, och jag tror att jag har gråtit sönder mig själv. faktiskt. Jag och Viviana har bråkat, eller ja, jag skrev så här till henne igår:
"mr. maker (13:36):
vet du viviana?
jag lämnar dig nu.
du kan ha ett så jävla lyckligt liv med filippa.
i don't care anymore.
vi bråkar ju ffs bara, jag orkar inte gå och ha dåligt samvete varje gång vi bråkat,
när du inte ens verkar bry dig.
ha ett bra liv."

Och visst, jag är kanske världens största idiot, men du vet ju hur jag mår när jag bråkar med Viviana. Det är liksom, olidligt. Jag klarar inte av att leva med de skuldkänslorna jag lever med. Jag vet inte hur jag ska förklara det, och jag hoppas att du förstår. Jag vill bara inte känna som jag gör, så jävla uppriven, och som att jag nästan går sönder hela tiden. Att jag inte längre kan hålla hårt i mitt liv. Jag vet inte om du har känt känslan, men jag är nästan säker på att du kommer förstå. Som du alltid gör. (det är därför du är min favorit.)

Så kollade jag min mail imorse, eftersom jag har hittat en sida som säljer secondhand saker. Ja. Så stod det att jag hade fått ett mail på habbo, så jag loggade in. Gissa vem det var från? Vivivana.
"röd. says:
HÄR SÄGER MAN INTE HEJ?!?!?!<3
mr.maker says:
jag har annat att göra.
________________________________ ^
det där lämnar aldrig mitt minne.
när jag skickade det där till filippa iförrigår. så svarade hon: ''har hon något hjärta..?'' jag svarade inte på det. för jag var väldigt säker på att du hade det. det dår hjärtat du brukade ha när du kramade om mig. när du tog smygfoton. dina vackra långa sms och lapparna om mig på home-sidor. telefonsamtalen långt in i natten, och när det var dags att sova så lyssnade jag alltid på dina andetag när du sov. dom hördes inte så bra, men det räckte för mig. det räckte för att överleva.
lappen du la i min väska, den har jag kvar ännu. den är uppsatt inuti min garderob tillsammans med dom två teckningar du har givit mig dom gångerna vi har träffats. jag minns när jag satt på tåget hem med lappen i famnen. tårarna fastklistrade i det svarta sminket och mannen bredvid som erbjöd en servett. jag sa att jag inte brukade gråta inför folk så ofta. då svarade han: ''då måste du gråta för en väldigt viktig person i ditt liv.'' jag nickade bara. en väldigt viktig person var det. den mest viktigaste.
alla drömmar om dagarna och om nätterna. alla förhoppningar. alla meninger jag gav dig, dom vackraste jag kunde och alla jag visste. du var som en melodi utan text.
''Come up to meet you, Tell you I'm sorry, You don't know how lovely you are. I had to find you, Tell you I need you, Tell you I set you apart. Tell me your secrets, And ask me your questions, Aww let?s go back to the start. No one ever said it would be this hard. Aww take me back to the start.''
förlåt om jag vart som en repetion i ditt liv. andreas försökte ta sitt liv för att han mådde dåligt. och du mådde dåligt av det. du ville bli av med mig lika mycket som du ville bli av med honom. det skulle bli precis lika enkelt, eller vad du nu sa. men förstår du inte att jag inte är som andreas? jag skulle aldrig ringa/smsa dig och säga det han har sagt. och om du nu älskar mig.. vänskapligt menar jag nu. så kanske borde du som vän, låta mig älska dig på vilket sätt jag vill.
mr. maker (13:36):
vet du viviana?
mr. maker (13:37):
jag lämnar dig nu.
du kan ha ett så jävla lyckligt liv med filippa.
i don't care anymore.
vi bråkar ju ffs bara, jag orkar inte gå och ha dåligt samvete varje gång vi bråkat, när du inte ens verkar bry dig.
mr. maker dijo (13:38):
ha ett bra liv.
________________________________
och om du vill gå din väg, ja. jag vet inte. vad, jag ska göra."




Och jag önskar att du var här, så att du kunde visa mig vägen. Precis som du alltid gör. Men jag svarade iallafall så här:



"Har någon sett till Hurricane? Jag vill känna pulsen från stan' igen.
Jag har varit nere på gatan, och letat efter Hurricane.
Visst känns det fint att va' vid liv, en dag till?
Visst känner det fint nu, Hurricane?
Åh, Hurricane. Nu är det lika långt från stjärnorna, som stjärnorna till dig.
Alla talar om dig Hurricane, åh, Hurricane.

Jag har ingen aning om vart jag står längre, vart jag borde gå och vad jag borde säga. Jag har helt tappat greppet om samhället. Ändå känns det som att jag har hittat mig själv igen. Jag har alltid varit den som hellre sitter och lyssnar på musik för sig själv i timmar än att sitta och umgås med folk jag inte ens vill känna. Ändå fastnar jag i det, jag gillar känslan över att folk vet vad jag heter. Att folk i min skola hälsar på mig utan att jag ens vet vad de heter. Som Gustel sa första gången vi pratade: Du är en sådan man vill känna. Du känns.. ny. Och visst är jag ny. Jag är så jävla naiv, tror alltid det bästa om folk. När alla andra hatar folk, dömmer de, så dras jag till de. Nelly var först klassens minst omtyckta tjej. Bara Nozzi hängde med henne ibland. Och Vita spred idioti runt sig, om Nelly, som bara fick stå och titta på, men så lärde jag känna Nelly och lärde mig älska henne som man älskar en riktig vän, du förstår vad jag menar. Det har nog ingenting med hela saken att göra, men jag lyckas alltid berätta helt oviktiga saker för dig. Tyvärr.

Och vad ska jag säga när du skriver sådant? Vad ville du att jag skulle svara? Att jag är ledsen för det jag känner, att det faktiskt känns som att du sviker mig? Att det känns som att du försvarar Filippa, säger det jag inte vill höra? Filippa kanske har rätt, jag kanske inte har något hjärta. Jag kanske bara lever i någon slags fantasi, och har dragit in dig i den. I sådana fall, så ber jag om förlåtelse, för att jag drog dig in i det. Och för att jag har försökt allt för många gånger. Hållit ditt hopp uppe. Men jag kan inte stanna på samma plats för länge, jag kan inte hålla mig själv instängd. Och hur jävla idiotiskt det än känns, så någonstans måste jag försvinna ifrån allt det här. Jag insåg det när Filippa förbjöd Oskar att prata med mig, att jag vill inte bli som henne. Jag vill aldrig behöva förbjuda folk från att prata med andra, jag vill aldrig bli så desperat och hålla folk i fångenskap som hon är. Hur mycket jag än vill behålla dig, så är den känslan starkare. Jag vill aldrig mer minnas Filippa eller Oskar, eller någon annan härifrån. De är ett lämnat kapitel, och du innehåller för mycket av de för att jag ska klara av prata med dig. Jag hatar Filippa för mycket för att kunna behålla det, i rena ord. Förstår du nu hur rätt Filippa har? Jag har verkligen inget hjärta.

Du lovar kärleken, jag var i mitten av en hurricane."


Ja, så nu står (sitter) här. Jag känner mig som världens idiot, för jag vill inte förlora henne. Men vad ska jag göra, tycker du? Det känns som att Filippa vinner, tar ifrån mig alla jag håller allt för nära. Jag är evigt lycklig att hon aldrig kan ta dig, för då hade jag aldrig klarat av det här. Men det kanske du redan vet. Jag hoppas att du vet hur mycket du betyder för mig. Men jag tror inte att du gör det.


Och kärleken är inte speciellt hög här hemma heller. Pappa har bråkat med Anette och det är tydligen slut mellan de igen. Enligt pappa, i alla fall. Min syster kom hem idag för att hon och Sadber har bråkat och min mamma är som vanligt naiv, paranoid och Nozzi svarar inte i telefon. Jag var nära att ringa dig idag, men jag kom på att det kostar en förmögenhet för dig. Så jag gjorde det inte. Det känns som evigheter fortfarande, tills du är tillbaka här. Men jag är ganska så säker att du har det bra där borta, och jag hoppas att jag har rätt. Jag vill inte att du ska tänka på det här nu, helst aldrig, för att du ska ha så roligt du bara kan när du är där borta. Okej?



Evig kärlek, pussar och kramar.
Columbus.
Ps. I love you.

(Om jag kunde, skulle jag ge dig hela världen.
Men just nu får det räcka med min eviga kärlek till dig)"

Jag har alldeles ont i hjärtat av saknad, så jag orkar inte riktigt skriva någonting. Jag kan bara säga att jag saknar Lisa mer än jag trodde att jag skulle göra och jag har gråtit ungefär en gång i timmen. Igår var ganska så awesome, förutom att det var en hejdå-Lisa-fest. Vi drack alldeles för mycket, ringde alldeles för många personer (som jag djupt ångrar i efterhand) och förstörde Gustels fredagskväll. Det är inte safe någonstans när vi har tagit (hur många vet det nu igen?) shots. Och så loggade jag in, och kollade Lisas blogg idag, och jag dog. Det är som att någon har slitit sönder mig i två delat och satt den andra halvan på ett plan till Australien. Precis så ont gör det. Fan.
"Love of mine, someday you will die, but I'll be close behind. Following you, into the dark"

TJALLA SNICKEBRALLA! Jag har bytt design, kan ni förstå det? Jag ska förändras. Nu, helst. Just därför har jag kokat ett allt för starkt kanelte som bränner i min stackars hals när jag tar för stora klunkar och hällt i en hel del socker. Jag ska nu förändras tillbaka, till en mycket mer sig lik Columbus. Som sjunger med till Håkan, gör galna saker och jämt skrattar. Wish my good luck, typ. Jag spenderade dagens middag med världens bästa Lisa, som delar sin sista dag med mig imorgon på HELA TVÅ DAGAR. FÖRSTÅR NI? Jag kommer inte överleva, tyvärr. Och vi åt, blev rädda för en fullis, gick in i klippet och petade på nappar och barnleksaker. HAHAHAHA. Och Lisa tog sig en banan utan att betala och jag fnittrade runt och upprepade: jag känner inte dig. Jag känner inte dig. Hela tiden. HAHAHAH. Det känns helt coolt att när folk frågar så kan jag texter på låtar. Som Ameli på gymnastiken: COLUMBUS. HUR GÅR DEN DÄR.. "JAG ÄR EN VAMPYR.. JAG SUGER OCH SPYR.."
Columbus: ".. JAG VILL KOMMA IN, JAG VILL BLI DIN!"
Nu ska jag ta och ringa pappa och försöka få honom att handla nödvändigheter till mig. Tror ni att han kommer svara? Det tror inte jag.
Edit: han kom nu, med cola. Så jag överlever. WOHO!

Jag tror att jag har bråkat med Viviana. Vi började "bråka" av någon anledning (över att Viviana pratade om filippa) och så blev det för mycket och jag gick. För jag lyckas alltid säga fel saker när jag känner den känslan. Så jag gick:
(17:37 - 17:49)
viviana säger: du sa att du inte ville förlora mig. ändå går du ifrån.
columbus säger: jag vet itne vad jag ska svara. jag ska gå nu i alla fall. vi hörs väll.
viviana säger: kanske.

(19:03 - 19:55)
columbus säger: so I guess att du är arg på mig nu eller något?
viviana säger: jag är hur glad som helst.
columbus säger: du behöver inte vara ironisk.
viviana säger: hur ska jag vara annars?
columbus säger: ärlig?
viviana säger: jag är pissed off.
columbus säger: för att?
viviana säger: du säger saker som du inte menar,
columbus säger: som?

(20:19)
columbus säger: okej. eftersom du inte verkar vilja berätta så tänker jag inte heller försöka

(20:20 - 21:46)
viviana säger: berätta vad?
columbus säger: vad för "onödiga saker" jag säger.
viviana säger: att du aldrig kommer låta mig gå. att du behöver mig.
columbus säger: vad får dig att tro motsatsen?
viviana säger: du stack precis när jag nämnde filippa.
columbus säger: ja, för att jag inte orkar henne
viviana säger: jag skulle inte heller prata om henne.
columbus säger: du gjorde ju det.
viviana säger: jag sa bara att jag var ledsen.
columbus säger: och jag frågade varför. det är liksom, jag vet inte vad jag ska göra längre.
viviana säger: borde jag veta det? du gör som du vill.
columbus säger: du blir ju arg. och jag vill inte bråka med dig. så jag vet inte vad jag ska göra. men du kanske vill ha det så här. jag vet inte.
viviana säger: jag vet inte heller vad du kan göra.
columbus säger: ne, okej.
columbus säger: jag måste gå.
(slut)

jag har blivit förälskad igen. den här gången i världens vackraste låt. det är helt otroligt. den är så himla vacker att det gör ont i själen, nästan. Gud. Det är ungefär det enda som spelas ut i högtalarna i mitt lilla rum nu för tiden. Och bandet är så grymt bra, helt magiskt typ.
(Lyssna kan du här)
(och låten finns här)

två korta dagar har vi kvar, tills du åker oändliga meter ifrån mig. Och lämnar mig kvar här. I detta jävla kalla vinterland. Och jag vet att du kommer skriva, och att vi kommer prata varje dag, men du kommer ändå inte vara här. jag vet att jag kommer sakna dig överdrivet mycket, sakna ditt evil skratt som du alltid får när du gör någonting elakt, att du ibland irriterar mig så otroligt att jag bara vill slå till dig men så kommer det där söta lilla snälla ansiktet och jag förlåter dig för att du ibland kan brotta ner mig och slå till mitt ömma öra. Jag kommer sakna hur du hatar när jag ruffsar till ditt hår, när jag tar lång tid på mig eller när du inte får som du vill och att du alltid ställer alldeles för många frågor och ibland blir jag även irriterad på det. och att du hatar att jag nyper sönder dina kinder och att de säkert kommer bli som kinder på en bulldog efter några år. jag kommer sakna att du i princip alltid är hungrig, att bara ligga i soffan på håltimmarna och stirra på obetydliga program som om tiden alltid kommer räcka till. Men mest kommer jag sakna allting vi gör, som att vi fortfarande är sju och att du alltid ger mig en så vacker känsla: att allting är möjligt. När jag är med dig är det som att ingenting längre gör ont och att du alltid får mig att skratta så underbart mycket. Just därför är du min allra bästa vän.
"Det som får mig att gå, som får mig att inte frysa fast
är dina skratt så nära mig. Jag klarar mig inte utan dig."

det var meningen att den här dagen skulle bli en bra dag, och till början var den det. Hela skoldagen var helt fantatiskt och vi slutade extra tidigt. Och sedan kom min syster hem hit, vi tittade på våra vanliga program vi alltid tittar (det vill säga: dom vi har sett ett antal gånger redan), skrattat och pratat om saker som har hänt. Och sedan kom mamma och pratade och pappa kokade kaffe och vi satt vid middagsbordet och pratade om det hemska som har hänt med mamma och vi kändes som en familj. En utdöd känsla som försvann för några år sedan. Och jag och mamma började planera våran resa i maj till en okänd kontinent med min moster, hennes man och hans kompis. Som Cypern, fast vi ska ju inte dit. Sedan kramades vi, och mamma gick hem. Och så började jag och pappa bråka om tv'n och så kom Anette upp, som tydligen ska hit på torsdag, och så blev jag arg och gick och duschade, och tänkte. Och medans jag satt där på badrumsgolvet och tänkte hörde jag pappa låsa upp dörren så jag satte på vattnet så att han trodde att jag duschade. Och tillslut gjorde jag även det. Och så kom jag ut och gick raka vägen in till min syster som blev arg för att vi bråkade och sedan ringde hennes pojkvän och jag och pappa bråkade ännu mer. Jag bad honom att få prata senare, men han sa bara: Skäll ut mig, vad du vill, bara du inte är tyst. Så jag började skrika allt jag kunde och tillslut såg jag hur pappa såg så sårad ut. Och sedan satte vi oss ner och pratade och när han gick kom dom dumma tårarna. Fan vilket dåligt samvete du ger mig pappa. Bara för att jag ska få det som jag vill ha sagt måste jag såra dig. Jag vet hur mycket du försöker, men allt jag vill är att du bara för en gångsskull ta oss framför henne. Äh. Jag vet inte.

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva längre. Jag har förälskat mig i världens finaste sångröst (lyssna här). suttit uppe alldeles för länge och skapat världens finaste text till en fin låt, bråkar med Oskar, bråkat med Filippa, hatat filippa och känt mig besviken på Oskar, firat alla hjärtans dag på världens bästa sätt (tack underbaringar), hittat nya band och nya låtar, frysit ihjäl, fotograferat, spenderat en hel del tid med världens bästa, saknat världens bästa, saknar Viviana, hatat filippa för saker hon säger, varit hos tandläkaren, pratat med pappa om mamma, pratat med mamma om pappa, övertalat pappa om att han ska kirra en tröja åt mig, lyssnat en hel del på håkan, spelar en hel del gitarr, satt noter på en gammal låt som jag förövrigt tröttnat på, töjt klart örat (6 mm!) och en hel del annat. Och nu sitter jag här, hur uttråkad som helst och funderar på att sätta lite ackord på den nya låten. hm.

"det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu."

allting började med att min dator var ovanligt seg och jag insåg att det var dags att rensa datorn. Så jag började med alla bilder, alla printscreens jag hade tagit, och jag bemötte dom jag inte ska kolla på. Dom med Ludvig. Och så kollade jag ner, blicken gick ner av sig själv och där stod det. "mrs." bara så enkelt och då hög det till. och låtarna började spelas i mitt huvud, och minnen. Minnen klädda i silver, som jag brukade kalla dom. Dom jag delade dig. Och jag bestämde mig för att göra en mapp med bilder på dig, från dig och länkar till spotify listor med dig som jag absolut inte får öppna. Jag ska stänga in Ludvig i en mapp, och där ska han få stanna. Jag ska döpa den till "du var det bästa som har hänt mig", för det var han. Och visst kommer Lisa alltid komma före honom på någon sätt, men på ett helt annat sätt. Hon slår honom med hästlängder för att hon gör mig obeskrivligt lycklig, medans Ludvig gjorde mig obeskrivlig olycklig. Ändå känns det som att han åt upp en del av mitt hjärta, även fast han aldrig fanns. Det fanns inga gränser på kärleken jag hade för honom, och det ångrar jag kanske efteråt. Men vad skulle jag göra?
"You were my whole life, but I was just a chapter in yours."

Okej. Jag glömde lite bort att publicera det förra (kanske för att jag är överdrivet överlycklig just nu) men A. Idag skickade jag in val till gymnasiet, vilket var väldigt awesome. Allting med det är bra, typ. Jag håller bara mina tummar blodiga att jag har betygen och faktiskt kommer in! Och så har jag pratat med "han" och det känns allmänt awesome det ocksås. Och sedan har jag varit ute och traskat med Nellie ett tag och pratat om oviktigheter, som vanligt. Jag har ingenting att berätta faktiskt, förutom att jag är arg på photoshop som hängde sig och dog. En hel massa viktigheter var där som jag nu måste börja om med. SÅDANT STÖR MIG TILL DÖDS. Och pappa skulle varit hemma för en timme och sjutton minuter sedan, Lisa skulle ringt när hon kom hem och jag skulle egentligen läsa Anna Frank men det är oviktigt. Och så hade vi tre timmars nationella idag, som gick mycket bra hoppas jag och jag tror till&med att jag faktiskt ska ligga i timmar i helgen och läsa boken så att jag blir klar med den. Den är så himla lång och tråkig. OKEJ. Ingenting mer att skriva om jag är extremt tråkig, jag vet. JAG ORKAR INTE SKRIVA NÅGONTING, OKEJ.
PUSS, eller något.

TJALLA. Idag var en bra dag. Vi gjorde nationella i svenska och en hel massa sådant. Och nu sitter jag och njuter av moneybrother. så finfinfinfinfinfinfinfin musik. Dom väcker någonting i mig, jag vet inte riktigt vad, men jag börjar tänka tillbaka till Göteborg, till Gothia och sommarens alla långa nätter. Och så vips är jag där, är så olycklig förälskad i någon, och otroligt lycklig. Förra sommaren rispade ärr i mig, osynliga ord, och varje gång jag hör en vis slinga av en låt får jag genast gåshud och börjar småle. Som Andreas sa: "Du skrev historia med att bara vara där", och visst skrev förälskelsen historia i mig. Den skrev djupa berättelser i mitt skin. Eller hjärta. Eller ett av mina organ. Och jag kan inte låta bli att tänka: vad hade hänt om jag aldrig hade skrivit till dig för första gången? Hade jag varit den jag är idag, då? Antagligen inte. Jag hade antagligen inte börjat gråta till Gårdakvarnar och skit på Håkans konsert. Jag hade antagligen inte hittat kent som jag har gjort, och inte heller varit så försiktig. Jag tror inte det, faktiskt. gud. Jag har även börjat med överraskningen till Lisa, vilket är mycket bra. Äntligen.

you can do what you want, you can tear me apart.
you can take what you want, but you can't have my heart.

jag döpte bilden till "sneakpeak" för en orsak. jag vet inte. jag känner mig instängd. typ. för att det känns som att jag tittar på mitt liv. jag lever det inte, jag tittar på. jag behöver dig. jag. behöver. dig. dig. dig. dig.

hänt som senaste dagarna:
haft tjejkväll, busringt mårten i en halvtimme, "TRE TREVLIGA 46-ÅRINGAR SÖKER HEM", tagit en timmes prommis med Brother i snön med converse = förkyldning, varit med Lisa och Nellieboy (läs: vackra tidsfördriv), träffat pappas flickvän, köpt en ny väska, druckit x antal liter cola, glömt att ladda kameran, lyssnat på en hel massa boys like girls, lyckats döda min mobil så ibland får den inte sms när den ska, inte gjort någonting jag borde ha, lyckats ge Nellieboy utegångsförbud, sett "the ugly truth" och "forrest gump" på fyra timmar, ätit alldeles för mycket godis (illamående!), älskat min nya väska, töjt sönder örat, varit på sjukhuset.

känslor-just-nu:
trött, ont i örat, behöver cola (får istället o'boy), saknar Lisa, vill fotografera men har inget batteri på den lilla sötnosen, tycker att jag borde lära mig F#m och Fm tills imorgon (vad är skillnaden på dom?) på gitarren och ännu mera trött.
= helgen tog död på mig, men den var mer värd än någonsin.

HEJSAN FINA MORGON TYP. Gårdagen blev betydligt bättre när jag hade gått hemifrån. Medans jag och Lisa gick till prisextra började jag gråta (dah.) och Lisa tröstade mig och sedan köpte vi godis och gjorde en snöängel var och sedan traskade vi till Ameli där Brother och Nellieboy väntade. Vi hade så roligt! Vi satt och lekte smsroulette, busringde, körde S&K och Lisa fick ett så roligt uppdrag! HAHAHA. Vi busringde Mårten i typ, hur länge som helst. "HEEEIIIIJ, VI ÄR TRE TREVLIGA 45-ÅRINGAR SOM SÖKER ETT STÄLLE ATT BO!" med världens målbrottsröst. HAHAHAH. Sedan kom Hanno och Ludwig, helt oinbjuda, och ungefär vid den tiden gick Lisa hem. Efter hon hade gått blev alla typ flummiga och jag skrattade så att jag grät. HAHAHAH. Sedan gick jag och Brother ut på en prommis och pratade om Axel, Viviana och en hel massa annat. Och Brother ska para ihop mig med antingen: ALFRED eller OKÄND_EMO. båda är tydligen jättesöta och ja, jag har träffat Alfed en gång förut så, ja. Jag vet inte. Jag kom hem runt två och var så trött jag ramlade runt i lägenheten tills jag tillslut hittade sängen och somnade på direkten. Och så vaknade jag imorse, efter att ha drömt att jag och Lisa och Hanno var på donken och att en i personalen skulle ge en liten pojke en korv. Och samtidigt berättade jag för Hanno vad man kunde äta på donken så pekade jag på korven och sa "korv!" och så tog han den och började tugga på den och jag började skratta. HAHAHAHAHHA. Det var så jag vaknade. Ja. Okej. Nu ska jag gå och äta frullebulle.
HEJDÅ.
HEJ.

fan vad jag mår illa. Om jag kunde skulle jag spy ut alla mina äckliga organ där inne. äckliga, äckliga organ. jag mår illa på människor, speciellt min pappa, och ledsen på att jag inte kan gå och sova. jag är överdrivet trött. fan. mitt liv är inte alls bra för tillfället.
bra.
tack.
hej.

Resa till andra sidan världen.
Cancer.
Hjärta, smärta.
Saknad.
Regn.
Värme.
Skratt.
Färgskvätt.
Noter utan stopp.
Ränder.
Blomblad.
Ord.
Kyss.
Flingor.
Skugga.
Magi.
Armé.
Elektricitet.
Kyla.
Rörd till tårar.
Så nära får ingen gå.
Odödlig.
Synd.
Hjärtestopp.
Ingenting.

Jag är på betydligt bättre humör nu, tack vare Nellieboy och Lisa. Jag är på så bra humör att jag faktiskt har planerat en stor överraskning till lisa, i form av att hon ska bestämma tjugo teman åt mig. Resten kan jag inte berätta, för hon läser ju här. Jag kan bara hålla tummarna att hon inte ger mig för svåra saker och att jag kommer på fiffiga saker att göra med orden jag får. Just nu lekte jag med den där saken man öppnar burkar med läsk med, den man kan ta loss och så råkade jag skära ett litet sår över överläppen så att det började smaka salt och.. järn. Det gör inte direkt ont, men jag gillar att känna där med tungan och då sticker det lite till. Faktiskt. Jag har även lärt mig en hel del om Kemin, periodiska systemet och lärt ut saker till Lisa och Nellieboy. En lyckad dag, det vill säga. Nu ska jag gå och rita lite i boken man ska rita i och nynna till Augustana.
HAR'E KANIN!

jag är arg.
arg som en varg.
Så jag har satt på min favorit-arg-låt-hej "Love addict - Family Force 5". Jag gillar den för att den är bra när man är arg och för att texten är så häftig. Back to det andra. JA. Jag är arg. Delvis för att någon har svikit mig, och delvis för att denna någon's ilska/svik/idioti har gått ut över en av mina bästa vänner. Jag vet faktiskt inte vad jag mer ska skriva. Jag började också lite att gråta när jag berättade nyheterna för Brother, för att få ut all ilska. Och senare idag ska Nellieboy och Lisa komma hem till mig och vi ska plugga Kemi. KITCHING. Sedan ska jag boka biljetter till ÅRETS_KRYSSNING med Brother, där vi ska se SMK! Jävla svikare. Jävla ilska.
"I'm what they call them: love addict. love addict."

"du, som skuggan ser, borde du inte förstå? Borde du inte inse att jag springer ett lopp i evigheter? Borde du inte förstå hur det tar sönder mig, sakta men säkert? Sådana som jag håller inte, vi finns bara för stunden."

TJALLA. Nu skriver jag bara ett snabbt inlägg för jag lovade pappa att kika igenom kemin idag, börja plugga i tid typ. Idag var en mycket bra dag. Jag fick reda på att jag fick MVG- på min labbrapport och dom som fick MVG skulle göra dom lite bättre typ. Så, jag ska göra några ändringar som Bengt skrev ner och sedan ska han ge dom till Sandra, inte för att jag vet varför. Sedan fick vi reda på att Sandra är gravid med tvillingar. CONGRATZ TYP! Sedan idag, fick jag, Lisa och några andra trevlingar stå och dela ut bullar och kaffe till folk i våran skola till klasskassan och vi spelade tecken, loggade in på OMEEEEGLE och fnissade. Sedan gick vi till BK, åt och sedan traskade vi hem, jag med mina snöfyllda converse. Gissa om jag frös? Och ja, det var nog allting. JURRE. Jag och Brother bakade bullar till grejen i skolan så nu luktar det gott i hela lägenheten. MÖÖÖÖMS. Och sedan känner jag mig lite besviken. Visst har jag saker att längta efter, men jag vill ha någon att längta efter. Inte som Lisa, som jag förövrigt alltid saknar lite, även när hon är nära, utan någon annan. Gärna någon som bor ganska så nära, någon annan stad, så att jag kan längta sönder tills varje fredag då jag får åka dit. Eller att den någon kommer till mig. Jag hade det en liten tid, den någon, som kom varje fredag. Visst gjorde det ondare än någonsin när den någon inte var där, men den tiden när den någon var här, var det som att ingenting annat betydde någonting. Är det bara jag på hela planeten som inte har någonting riktigt att längta efter, den någon?

lite gamla bilder som jag har bestämt att redigera. Dom är tagna under min, Amelis och Nellis fotografering, för typ ett halvår sedan. det var x-tremt mörkt och allt sådant, så ljuset blev lite konstigt. Men ja, jag gillar hur dom blev tillslut!

TJALLA. Nu har jag hoppat runt med Meet you there - Augustan så att mitt hjärta nästan slår sig ut ur min kropp. Jag var även sjuk idag (berättade jag igår att jag var sjuk?) och låg mest i soffan och slappade, så jag fick ryck när pappa kom hem och gav mig piggelin så nu vill jag bara skutta runt. Mitt öra gör dessutom inte ont längre, vilket är mycket härligt. Jag laddade över några bilder jag tog i helgen till datorn och nu känns det sådär olidligt. Olidligt på många olika sätt. Jag saknar något. Någonting. Någonting jag hade förut, men som försvann. Eller, som jag trodde jag hade men aldrig fanns där. Typ. AH. Jag orkar inte förklara, för jag vet inte ens vad jag pratar om. Nu ska jag gå och göra lite engelska. TREVLIGT-TREVLIGT.
HAR'E KANIN (puss?)!

jag älskar idag. i natt läste jag klart "i taket lyser stjärnorna" och jag grät som om det inte fanns någon morgondag. Om ni inte har läst den - LÄS DEN! helt vacker, liksom. Sedan töjde jag ju örat igår så jag fick ingen sömn så pappa lät mig stanna hemma. Jag sov mestadels av dagen, gosade med adam och tittade på tre filmer. Sedan kom pappa hem med piggelin och vindruvor och när jag var helt inne i att lyssna på min ipod ringde nellie och lisa med VÄRLDENS FINASTE FÖDELSEDAGSPRESENT. TACKTACKTACK. Jag ska hänga upp den över världens vackraste teckning jag fick från Lisa, som jag alltid tittar på när jag ska sova. Och då blir jag alltid lite tårögd och saknar henne och Mr. Anonym. Och nu, kom min syster hem med massa mat och grejer och ska mata mig. Förutom att mitt öra är helt dött och att jag säkert snart kommer somna, så mår jag bättre än bäst. Delvis för att jag har världens bästa kompisar och delvis för att jag är över "honom". Och nu, nu kom Säg ingenting till mig - Melissa horn på radion och jag nynnar med. Gud, hon sjunger så vackert. Jag skulle nog ge ganska så mycket av allt jag har för att sjunga som henne. Jävla henne.