Columbus

Jag tror att jag har bråkat med Viviana. Vi började "bråka" av någon anledning (över att Viviana pratade om filippa) och så blev det för mycket och jag gick. För jag lyckas alltid säga fel saker när jag känner den känslan. Så jag gick:
(17:37 - 17:49)
viviana säger: du sa att du inte ville förlora mig. ändå går du ifrån.
columbus säger: jag vet itne vad jag ska svara. jag ska gå nu i alla fall. vi hörs väll.
viviana säger: kanske.

(19:03 - 19:55)
columbus säger: so I guess att du är arg på mig nu eller något?
viviana säger: jag är hur glad som helst.
columbus säger: du behöver inte vara ironisk.
viviana säger: hur ska jag vara annars?
columbus säger: ärlig?
viviana säger: jag är pissed off.
columbus säger: för att?
viviana säger: du säger saker som du inte menar,
columbus säger: som?

(20:19)
columbus säger: okej. eftersom du inte verkar vilja berätta så tänker jag inte heller försöka

(20:20 - 21:46)
viviana säger: berätta vad?
columbus säger: vad för "onödiga saker" jag säger.
viviana säger: att du aldrig kommer låta mig gå. att du behöver mig.
columbus säger: vad får dig att tro motsatsen?
viviana säger: du stack precis när jag nämnde filippa.
columbus säger: ja, för att jag inte orkar henne
viviana säger: jag skulle inte heller prata om henne.
columbus säger: du gjorde ju det.
viviana säger: jag sa bara att jag var ledsen.
columbus säger: och jag frågade varför. det är liksom, jag vet inte vad jag ska göra längre.
viviana säger: borde jag veta det? du gör som du vill.
columbus säger: du blir ju arg. och jag vill inte bråka med dig. så jag vet inte vad jag ska göra. men du kanske vill ha det så här. jag vet inte.
viviana säger: jag vet inte heller vad du kan göra.
columbus säger: ne, okej.
columbus säger: jag måste gå.
(slut)