Columbus

två korta dagar har vi kvar, tills du åker oändliga meter ifrån mig. Och lämnar mig kvar här. I detta jävla kalla vinterland. Och jag vet att du kommer skriva, och att vi kommer prata varje dag, men du kommer ändå inte vara här. jag vet att jag kommer sakna dig överdrivet mycket, sakna ditt evil skratt som du alltid får när du gör någonting elakt, att du ibland irriterar mig så otroligt att jag bara vill slå till dig men så kommer det där söta lilla snälla ansiktet och jag förlåter dig för att du ibland kan brotta ner mig och slå till mitt ömma öra. Jag kommer sakna hur du hatar när jag ruffsar till ditt hår, när jag tar lång tid på mig eller när du inte får som du vill och att du alltid ställer alldeles för många frågor och ibland blir jag även irriterad på det. och att du hatar att jag nyper sönder dina kinder och att de säkert kommer bli som kinder på en bulldog efter några år. jag kommer sakna att du i princip alltid är hungrig, att bara ligga i soffan på håltimmarna och stirra på obetydliga program som om tiden alltid kommer räcka till. Men mest kommer jag sakna allting vi gör, som att vi fortfarande är sju och att du alltid ger mig en så vacker känsla: att allting är möjligt. När jag är med dig är det som att ingenting längre gör ont och att du alltid får mig att skratta så underbart mycket. Just därför är du min allra bästa vän.
"Det som får mig att gå, som får mig att inte frysa fast
är dina skratt så nära mig. Jag klarar mig inte utan dig."