Columbus

TJALLA. Igår och idag var bra dagar, faktiskt. Igår träffade jag Lisa som hade ont i ryggen så vi gick hem till mig och tittade klart på filmen jag inte kommer ihåg namnet på. Med Nellieboy. Sedan kom Vita och så gick Lisa och så skulle vi åka pulka, men Nellie gick hem. Så jag fick åka pulka med Vita. USCH. HM. Sedan gick jag hem och halv elva på natten gick jag, Nellieboy och Brother ut och åkte pulka. KUL VAR'E. Och idag, har jag sovit, inte gjort någonting och sovit lite till. Jag känner ingen ork utan mitt solsken. Jag vill gå ut, göra en hel massa saker, men alla är borta ifrån mig. Nellieboy är i köpenhamn, brother hos hennes pappa och Lisa i sundsvall. Och jurre, Ameli är i dalarna. Resten orkar jag inte med. Så istället för att fotografera intressanta saker sitter jag istället och lyssnar på kent. I min ensamhet. Det har bara blivit mer och mer ensamhet nu för tiden. Jag är ute mer än någonsin, för jag orkar helt enkelt inte vara hemma. Jag vet att jag på något sätt hittat en lösning, jag har hittat ut ifrån skuggan, men samtidigt känns det som att jag fortfarande bär honom kvar. Honom. Jag har ingen större lust, och dom dagarna jag känner så kommer han tillbaka. Det är då jag vill krypa ner i under täcket och blunda och försöka sova bort resten av åren jag har kvar. Men det är inte så lätt. Aldrig finns det någon lätt väg igenom allting. Mitt rum känns inte längre som mitt rum, utan någon annans. Som att jag tagit någon annans plats. Varför vet jag inte. Jag skulle vilja ha en modell nu, någon jag kunde ta kort på. Åh. Jag skulle så gärna vilja ha någon att ta kort på, få spela upp "kevlar själ" i min ipod medans och att modellen förstod mig och talade osynliga ord. DET VORE NÅGONTING. Imorgon ska mamma ta mig till min moster och så ska jag få träffa Mormor och Morfar och Annika och alla och ta kort på deras små kattungar. Jag hoppas att mamma håller det den här gången. Hon brukar vara bra på att hålla saker. Jag är viktig för henne och det känns ganska så storslaget. Jag ska försöka ta mig ut nu, och ringa Lisa. Kanske gör jag det samtidigt. Vi får se.
HAJDO!