Columbus

TJALLA. Igår var ungefär lika bra som dagen innan igår. Ungefär. Jag vaknade upp, ringde till en sovande Lisa och blev obeskrivligt ledsen när jag förstod att min ipod var död. ÖH. Så jag bestämde mig för att köpa en ny idag, eller igår då. Jag träffade Nellieboy och åkte till Lisa och vi gick in till stan och träffade Gustel och Hanno och gick in i X antal butiker innan jag köpte en grön ipod med 8GB. LYCKLIG. Den är så glansig, fin och har så bra musik. Sedan åkte jag hem, för jag trodde att jag hade bråttom till middaN^ men det hade jag inte. Så jag hann ladda ner den nyaste itunes och sedan ladda över alla nya låtar och ladda den en hel del. Sedan gick jag till Brother (kallar jag henne så här i bloggen?) och så åkte vi mot hennes kusin. Det var fint där med en hel massa snö och röda stugor och allt sådant. ÖH. Jag kan inte beskriva det. Hennes kusin är ungefärligt den snyggaste personen jag NÅGONSIN sett och han har ungefärligt den bästa musiksmaken jag NÅGONSIN sett. Jag och Brother satt och kikade en hel del på tv, och åt och allt sådant. Sedan när vi gick hem hade jag och Brother snöbollskrig och jag dog. HON MULADE MIG FRAMFÖR ALLA. Så jag började springa och jaga henne. Så det blev inget hejdå. Sedan när vi kom hem tog vi en promenad genom kalla tysta hagaparken och pratade om allting som kommer hända i sommar. Alla festivaler vi borde gå på, men antagligen inte kommer få råd med och allt sådant. Och så kom jag hem och läste min gamla blogg och började tänka. och skriva. och raderade det. Så såg jag det jag hade skrivit för länge sedan, nästan ett år snart, och så blev allting så uppenbart. Det var det jag ville ha skrivet. Nästan, i alla fall. Det var nästan så jag kände, nästan. Fast jag vet att när jag skrev det, var allting mycket större. Större känslor, större anledningar och större förhoppningar. Då stämde allt jag skrev, den här gången gjorde det inte det. Inte lika mycket, i alla fall.