Columbus

det var meningen att den här dagen skulle bli en bra dag, och till början var den det. Hela skoldagen var helt fantatiskt och vi slutade extra tidigt. Och sedan kom min syster hem hit, vi tittade på våra vanliga program vi alltid tittar (det vill säga: dom vi har sett ett antal gånger redan), skrattat och pratat om saker som har hänt. Och sedan kom mamma och pratade och pappa kokade kaffe och vi satt vid middagsbordet och pratade om det hemska som har hänt med mamma och vi kändes som en familj. En utdöd känsla som försvann för några år sedan. Och jag och mamma började planera våran resa i maj till en okänd kontinent med min moster, hennes man och hans kompis. Som Cypern, fast vi ska ju inte dit. Sedan kramades vi, och mamma gick hem. Och så började jag och pappa bråka om tv'n och så kom Anette upp, som tydligen ska hit på torsdag, och så blev jag arg och gick och duschade, och tänkte. Och medans jag satt där på badrumsgolvet och tänkte hörde jag pappa låsa upp dörren så jag satte på vattnet så att han trodde att jag duschade. Och tillslut gjorde jag även det. Och så kom jag ut och gick raka vägen in till min syster som blev arg för att vi bråkade och sedan ringde hennes pojkvän och jag och pappa bråkade ännu mer. Jag bad honom att få prata senare, men han sa bara: Skäll ut mig, vad du vill, bara du inte är tyst. Så jag började skrika allt jag kunde och tillslut såg jag hur pappa såg så sårad ut. Och sedan satte vi oss ner och pratade och när han gick kom dom dumma tårarna. Fan vilket dåligt samvete du ger mig pappa. Bara för att jag ska få det som jag vill ha sagt måste jag såra dig. Jag vet hur mycket du försöker, men allt jag vill är att du bara för en gångsskull ta oss framför henne. Äh. Jag vet inte.