Columbus

Enda sedan dagen jag hittade denna vackra människa har han sakta men säkert förändrat mitt liv och min syn på vacker musik. Det finns oändligt många ord man kan använda, men han skrev mer än ord. Han skrev känslor. Idoler kommer och går, men du består. För att du på något sätt förstår mig, och jag är nästan glad att förstå vad du sjunger om. Man kan se det som att det är en förbannelse, men jag ser det som någonting vackert, magiskt och odödligt. För min kärlek till din musik är just det; odödlig.

Besvikelse är den enda känslan jag känner just nu. Även fast jag har köpt världens finaste klänning (i alla fall duger den) och även fast det nu blir två kvällar istället för en, så känner jag mig besviken. Precis som att allting jag hoppats på har gått i kras. Jag är så besviken att jag inte ens klarar av att gråta, och så besviken att jag tycker synd om pappa för att jag pressar honom så himla mycket som jag gör. Jag är så besviken att jag skulle kunna sprängas, så besviken att jag ska ta på mig leggins och min klänning och se hur den ser ut hemma, i hemma-ljus.
Så himla jävla äckligt besviken.

dagens planer:
- skaffa mig världens häftigaste balklänning.
- (förhoppningsvis) köpa 7mm töjning.
- köpa världens viktigaste grej för 170 kronor.
- övertala tre personer på världens viktigaste möte.
- lyssna sönder bob hund.
- Städa mitt rum (kommer icke hinna, gud; ge mig tid!)
- försöka sätta ackord på den nya låten
- skriva om den nya låten till bättre texter.
- äta en hel del menthos (ny drog!)
dagens omdethänderdörjag:
- inte lyckas med övertalningen.
- inte hinner köpa töjningen (fast jag överlever nog).
- äta menthos.
dagens kommergöradagensåmycketbättre:
- solsken.
- jag hittar världens häftigaste balklänning.
- töjnigen inte gör ont att trycka in.
- jag hittar både ackord och nya fina ord till låten.
- jag hinner städa.
BTW: jag vaknade mycket tidigt idag, så egentligen borde jag ha städat då, men istället satt jag och gjorde annat. Plus att mitt hår aldrig sett värre ut. DAGEN BÖRJAR BRA. WIHO.

"Another day goes my,
another year will follow;
I'm waiting for tomorrow,
tomorrow never comes."
- feels like tomorrow never comes.

I saw my father standing there,
maybe he was to scared.
to look me in the eyes and say:
I know you are hurt, but it will be okey.

I played with things i couldn't resist,
i played with things i now miss.
because i lost something i cant replace
some love just goes to waste.

How will i survive this pain, i'm not sure.
How can his words seem so much more?
I belive all I see is you, behind close eyes.
Even if somewere on the road, you became disguise.

But i promes, it will be okey.
love lasts longer then it did yesterday.
You make me want to fall in love
and then it all will stop
and i wake up.

How will i survive this pain, i'm not sure.
How can his words seem so much more?
I belive all I see is you, behind close eyes.
Even if somewere on the road, you became disguise.
oh yeah, you do.
you do, oh yeah:
you do.

Balklänningarna, kom till mig!
Alla dagar inom två veckor kommer bli fantastiska, utan att förvänta sig för mycket. Jag vill liksom fånga den här känslan (ja, just den här) på papper, så jag försöker desperat rita av saker jag älskar, men det går inte. Så jag funderar på att skriva någon liten snutt på en låt och sätta mig ner med min fina gitarr och sätta ljusa toner på det hela. Jag hoppas så hårt att jag någon dag ska kunna skriva en hel låt, men just nu får jag fram små snuttar och sedan låter det bara fel. Det kan vara för att jag ska rimma allting, eller så kommer jag inte på texter. Men en fin människa sa en gång "det tar femhundra tusen gånger att skriva en låt.", sant käraste. Kanske först på svenska, och sedan på engelska. Någon fin låt om kärlek som faktiskt håller, och om fulla hopp och kanske om stora glas med o'boy. Just den känslan ska få plats, och sedan en hel del mer. Ja, vi får se. Jag ska använda min capo flitigt.
"I see people running free, just like you and me."

solsolsolsolsolsolsol!
vårvårvårvårvårvår!
ingensnöingensnö!
nydeppigdesign!
sovmorgon!
nationella!
ingalektioner!
JAG ÄLSKAR REDAN DEN HÄR DAGEN.

Mitt rum behöver städas, läxor behöver göras och jag behöver få lite mer fokus på saker som är viktiga. Men alla de tre sakerna liksom kommer i efterhand. Men istället går Johnossi före, och gitarren. Och ibland rita, och ibland sitta och stirra och så vidare. Det är ju snart vår, snart påsklov, snart spendera tre helger med två av världens bästa personer, snart åka bort från Sverige med mamma som jag bråkat med. Det är som att hon bara gör saker för att irritera mig. "Columbus, städa upp. Columbus, snälla, de här kläderna är trasiga, kan du inte kasta de? Columbus, hjälpa pappa med det där!", hela långa helgen. Men jag antar att jag överlever fyra korta dagar med henne. "Hon är ju trots allt din mamma, Columbus". Jag har bara litelitelite kvar på engelskan, sedan är jag fri och får göra vad jag vill. Men sedan ska jag öva på musiken lite, och sedan titta på tv klockan åtta, och så vidare. Vilket betyder att jag måste börja ungefär.. nu.

"Jag vet allting om dig, det är som att var med när du skapades, liksom, blev den du är idag. Jag vet att du hatar när jag skrattar åt dig, att du ibland har så barnslig humor att man inte förstår skämtet. Du älskar svordomar, och när vi busringer och är kaxiga mot folk som inte ens hör vad de säger. Jag vet att vi delar samma åsikter om allt, delar samma humor och delar några av mina vackraste minnen. Jag blir rörd när jag hör allting du säger, för att i mina ögon är du det mest storslagna man kan se på. Och jag vet att du känner mig bäst, att du vet vad jag gör när jag är pressad, att jag lätt bli generad och att jag oftast säger fel saker. Men jag tror inte att du vet hur tacksam jag är att du finns, att du bytte till just min klass, att just jag fick lära känna dig. Det är storslaget, liksom. Och jag tror inte att du vet hur mycket jag faktiskt behöver dig, och jag tror inte ens jag vet det själv. Och jag tror inte heller att du vet att jag gråter hur mycket som helst varje gång du säger att du ska åka ifrån mig, för att jag vet vad som kommer hända. Och du vet nog kanske inte heller att den dagen du sa att du kanske skulle byta land, flytta tusentals mil ifrån mig, grät jag innan du kom och efter du hade gått. Och jag tror inte heller att du vet att jag just nu förstör min sminkning, och hur många gånger jag har gjort det för din skull.
Och det jag ville komma fram till: Du är en av det bästa sakerna som har hänt mig, truly. Jag säger inte det bara för att du ska bli rörd, utan jag är helt säker på det. Du har förändrat mig, förändrat mitt liv, och nu när jag tänker tillbaka kan jag inte föreställa ett liv utan dig. Du gör mig hel, komplett och det finns ingen plats över. Jag är övertygad över att du är min stjärnsyster, att vi är menade att hålla ihop. Du och jag, Kanel och Bolle, Kenny och Jenelius, Kenny och Kenny, Jenelius och Jenelius, listan är lång."
Jag kan inte hitta någon riktig låttext som skulle passa, så jag tar den här:
"Suddenly the world seems like a perfect place,
suddenly it moves with such a perfect grace.
Suddenly my life doesn't seem such a waste,
now when it revolvs around you."
"Seasons may change, winter to spring.
But I love you, until' the end of time."

Lisa: tror du att man kan vattna plantor med tårar?
Columbus: Ne, det är nog för salt.
Lisa: tror du att man kan dricka tårar?
Columbus: det kan man nog.
Lisa: äckligt.
Columbus: (tror du att man kan drunkna i tårar? Ja, det tror jag).

Jag har aldrig någonting längre att skriva. Bara att Stockholm aldrig känts gråare, att Lisa och Nellie är två tidsfördriv att dö för och att musik har aldrig varit vackrare. Jag håller mina tummar för att våren ska komma snart, och att någon ska skapa ett ofarligt knark för att hålla hoppet uppe. Jag skulle allvarligt sälja min själ för lite solsken just nu. Ikväll blir det ännu en fredag. Liksom, man behöver inte ens beskriva hur bra fredagen längre. Den är bara "fredag". Hur awesome är inte det?
"I'm feeling lonely, but I know you will return."

jag byggar min sanning på drömmar,
jag låter låttexter ta död på allt,
och så syr jag nya sömmar,
men ändå smakar mina tårar salt.

"Cindy säger: (22.14.42)
tilde, hun'. jag vet att det inte är som det var en gång mellan oss, men du ska veta att jag alltid kommer finnas där till hands om du behöver mig. du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, vare sig du vill det eller inte!"
- du vet inte hur vackert det känns i hjärtat nu, när världens bästa Cindi skriver så.
Världens bästa.

"och så fäller jag tårar jag aldrig trodde skulle bildas.
För att kärlek går sönder, och vänskap går isär.
och jag visar och pekar, det finns märken av dig här, här och här"

Idag ska jag, med en guldigt stjärna vid mitt öga, träffa två av världens vackraste människor. De är en av få som verkligen har rört mig vid mitt hjärta och nu har de liksom fastnat inuti mig. Jag är evigt, evigt, evigt, evigt tacksam för att de finns. Jag är väldigt så övertygad om att den här fredagen kommer sätta spår i mig. Tack gode gud för att jag har fått tillbaka mitt kort (med 1000 kr på) och att jag nu ska börja föna håret så det torkar.
"Stjärnfall, stjärnfallet är jag.
Och du är himlen jag föll från idag."

In life, unlike chess, life goes on after checkmate.

det känns nu som att mitt hjärta slår ut ur min kropp.
Jag vet inte varför, men det slår alldeles för hårt.
Alldeles, alldeles för hårt.
"det spelar ingen roll om det gör ont eller så,
för jag vet att det kommer gå över ändå."

folk flyttar ut ur mitt liv nu.
det känns förjävligt, men som världens bästa sa:
"folk måste flytta, för att andra ska flytta in."
du vet aldrig hur rätt du har, hur lätt du ser på allting.
Det är som att du skär i saker, och sedan lagar du de.
I alla fall, allting är fel och rätt, dumt och bra och så vidare.
Men jag överlever, jag måste överleva.

jag har ingenting att säga, förutom att jag känner mig allmänt tom, att kent var bättre än bäst och att jag har låst upp min blogg nu, och därmed tagit bort några inlägg som var.. privata. Så nu får alla läsa om Miss Columbus. Och: Jag har börjat överdrivet använda AWESOME. Nu vet ni.